Oh, det ar sa konstigt. Vi har snart bott i det har huset i atta veckor! Tiden gar sa jakla fort. Jag och Tessi pratade om det forra veckan att nasta sondag maste vi antagligen flytta tillbaka till nagot hostel eftersom det ar sa lange vi har betalat for att bo har. Jag alskar att bo har for det ar billigt och nu borjar det faktiskt kannas som vi ar en del av den har "familjen". Jag alskar att vi kan vakna upp vid halv ett en eftermiddag och ga upp och saga godmorgon till rumsgrannen. Som idag, jag satt i tv-rummet och sa kom en av de andra tjejerna in och satte sig med mig efter att ha tagit en tupplur (vad ar grejen med att det kallas tupplur forresten? det ar ett ganska irrelevant ord pa nagot satt). Det roliga med det hela var alltsa att klockan var nog atta eller nio pa kvallen men vi sa anda godmorgon till varandra.
-emm.
PS. Jag har insett att jag alskar manga saker pa senaste. Mest av allt alskar jag nog att anvanda ordet alska for det passar in i sa manga meningar och ar sa enkelt att anvanda nar man inte behover vara serios. Det alskar jag!
januari 15, 2009
januari 14, 2009
hot hot hot
Whoa! Idag har det varit over 40 grader!! Jag skojar inte. Det lar ju ha varit den hetaste dagen pa lange, kanske till och med den hetaste sen vi flyttade hit. Vara planer var att aka till stranden men efter en varm och somnsvar natt struntade vi i det. Kandes mer som ett straff an semster att ligga pa stranden en dag som den har. HAHA.
/e
/e
sunny days
Haha, en van till oss akte ivag pa surflager i nagra dagar och jag sag den har bilden bland andra. Den visar verkligen pa vilken serios niva surfare ligger tycker jag.
Oversattning: SAL SHOP OPPNINGSTIMMAR
OPPNAR DE FLESTA DAGARNA RUNT 8 ELLER 9
IBLAND SA TIDIGT SOM 7 OCH IBLAND SA SENT SOM 12 ELLER 13.
STANGER RUNT 17.30 ELLER 18.30 MEN IBLAND SA SENT SOM 20
OCH IBLAND AR VI INTE HAR ALLS FAST PA SENASTE TIDEN HAR VI VARIT HAR HELA TIDEN FORUTOM DA VI AR NAGON ANNANSTANS.
Haha, ar det inte underbart?!
-e

OPPNAR DE FLESTA DAGARNA RUNT 8 ELLER 9
IBLAND SA TIDIGT SOM 7 OCH IBLAND SA SENT SOM 12 ELLER 13.
STANGER RUNT 17.30 ELLER 18.30 MEN IBLAND SA SENT SOM 20
OCH IBLAND AR VI INTE HAR ALLS FAST PA SENASTE TIDEN HAR VI VARIT HAR HELA TIDEN FORUTOM DA VI AR NAGON ANNANSTANS.
Haha, ar det inte underbart?!
-e
januari 07, 2009
min version av det stora grekiska bröllopet
Jag var faktiskt nervös när jag lämnade huset i förrgår! Eller nervös låter alldeles för dramatiskt för situationen men vad är nästa steg efter det? Fjärilar i magen? Ånej. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle haft med mig Tessi som wingman, "räddare i nöden", ifall något skulle gått fel. Jag hade ju bara pratat med honom i tio minuter. Tänk om han hade varit en riktig geek eller ja, förlåt mig, men svinful! Jag hade ju inte riktigt kunnat springa iväg och gömma mig. Vi hade bestämt att han skulle plocka upp mig nere vid macken här i Kensington och att vi sen skulle åka till en fin strand han visste som inte låg så långt härifrån. Det var det här som kändes som en dejtbit först, att han skulle komma och plocka upp mig med sin bil! Sen när jag tänkte efter så är det ju så man gör som vänner med. Haha! I alla fall, vi åkte till en jättefin strand med bergsklippor på båda sidorna så man låg där inbäddad och det var inte heller så mycket folk med tanke på att stranden var liten och att vi faktiskt var där vid kvart över tio (han tvingade iväg mig tidigt). Aaron klagade på att vattnet var för grönt medan jag tyckte det kändes som att man var på en grekisk resort. Det är då han nämner att han har grekiskt påbrå vilket jag egentligen borde kunnat ha gissat på näsan och käkpartiet.
Vi åkte i hans pickuptruck, eftersom han arbetar på ett företag som lånar ut och levererar byggnadställingar, ner till stranden där vi spenderade halva dagen. Sen käkade vi lunch, vilken han bjöd mig på, på kaféet som låg intill stranden. Jag har lite svårt för det här med att bli bjuden på saker i dejtsammanhang, eller så är det bara att jag inte riktigt gillar hela dejtbegreppet eftersom jag ständigt försöker bortförklara det. Jag jobbar för att vara så jämställd som möjligt och att bli bjuden på lunch i det här fallet stämmer inte riktigt överrens med det så jag övertalade honom att låta mig bjuda på kaffe åtminstone, som han hade tänkt bjuda på från början med. För att avsluta historien, efter att han skjutsat ner mig till hamnen i Sydney där Tessi och resten av de svenska grabbarna befann sig sa han att jag skulle höra av mig till helgen då han kommer tillbaka från sin syster, hennes man och deras två barn! (just det ja, han är 26 år och morbror). Jag har inte riktigt bestämt mig ännu men det är alltid kul med nytt folk och om jag inte minns fel så hade en ganska snygg kompis som jag kan försöka para ihop Tessi med.
/emmeli
Vi åkte i hans pickuptruck, eftersom han arbetar på ett företag som lånar ut och levererar byggnadställingar, ner till stranden där vi spenderade halva dagen. Sen käkade vi lunch, vilken han bjöd mig på, på kaféet som låg intill stranden. Jag har lite svårt för det här med att bli bjuden på saker i dejtsammanhang, eller så är det bara att jag inte riktigt gillar hela dejtbegreppet eftersom jag ständigt försöker bortförklara det. Jag jobbar för att vara så jämställd som möjligt och att bli bjuden på lunch i det här fallet stämmer inte riktigt överrens med det så jag övertalade honom att låta mig bjuda på kaffe åtminstone, som han hade tänkt bjuda på från början med. För att avsluta historien, efter att han skjutsat ner mig till hamnen i Sydney där Tessi och resten av de svenska grabbarna befann sig sa han att jag skulle höra av mig till helgen då han kommer tillbaka från sin syster, hennes man och deras två barn! (just det ja, han är 26 år och morbror). Jag har inte riktigt bestämt mig ännu men det är alltid kul med nytt folk och om jag inte minns fel så hade en ganska snygg kompis som jag kan försöka para ihop Tessi med.
/emmeli
SOON
Jag ska uppdatera er om den grekiske pojken (mer mannen) snart. Han var faktiskt vettig och dagen blev bra! Haha.
XOXO
emm
XOXO
emm
januari 05, 2009
så hur definerar man en dejt?
Jag är så jäkla klantig (vilket gör det här till det andra inlägget i rad, efter vårt lilla nyårsmisslyckade, som indikerar på det)! Jag har ju om jag inte nämnt det faktiskt börjat jobba nu, även om det antagligen bara blir i fem dagar. Jag jobbar nämligen på en cricketbana och deras match eller vad man ska kalla det håller på i fem dagar så efter det får jag se om jag blir utlånad till något annat event eller vad som händer. Det är framtid.
Anyways, under första dagen på jobbet lyckades jag halka och halvt ramla ned för en trappa, ni vet de där skarpa spiraltrapporna gjorda av metall. Detta ledde till att jag skrapade upp mitt ena knä och fot samt vred till det andra knät som gjorde att jag numera haltat omkring de senaste dagarna. Det roliga med att halta är att folk lägger märke till en på ett helt annat sätt. Jag har fått så många medlidande blickar och frågor om huruvida jag mår. Jag har till och med blivit uppraggad på grund av det här ett par gånger varpå en av dem slutade i att en kille tog mitt nummer. Det är faktiskt en ganska kul historia bakom det! Jag hade precis slutat jobba och skulle påbörja min haltande promenad hemåt och när jag går förbi den här killen frågar han om jag är okej och varför jag haltar och jag förklarar hela situationen med att jag spelade fotboll med vänner, någon tacklade mig, jag föll och skadade knät (haha, jag vet inte varför jag ljög, jag tror det är en tvångstanke jag har, det här med onödiga lögner, för det är ju inte direkt pinsamt att säga att man fallit i en trappa även om det kan verka som man blivit misshandlad eller nåt då det brukar vara en av ursäkterna, eller?).
Tydligen så hade den här killen också skadat knät när han spelat rugby och efter det fått göra en knäoperation (nu när jag tänker efter så kanske han också ljög om anledningen). Han följde mig en bit och några meter efter att vi skiljts åt hör jag någon ropa efter mig. Då är det en av hans kompisar som springer efter mig eftersom Aaron, som killen heter, inte kan springa på grund av sitt knä. Han undrar om Aaron kan få mitt nummer. Först fick jag kämpa för att inte skratta utan istället göra om det till ett gigantiskt leende. Jag gav honom mitt nummer och nu ska vi gå på dejt imorgon eftersom jag fick ledigt från jobbet/inte fick jobba imorgon. Eller ja, jag vet inte om jag skulle kalla det dejt egentligen. Jag tror vi ska till stranden och sen käka lunch någonstans. Jag skulle mer säga hänga fast Ilya, en vi bor med, poängterade att om en kille tar ditt nummer och vi träffa dig så räknas det mer som en dejt. Fler uppdateringar kommer. Tekniskt sett skulle jag vilja jobba imorgon för att tjäna pengar som jag behöver men en dag på stranden är ju inte heller fel. Jag var hos doktorn igår för att kolla upp mitt knä, detta var efter att chefen tog med mig för att träffa medicarefolket på cricketbanan för att han tyckte att jag haltade lite väl mycket när jag gick i trapporna. Medicarekillen, som otroligt nog också hette Green i efternamn, tyckte att eftersom jag haltat i tre dagar utan förbättring skulle åka till sjukhuset och kolla upp det lite bättre. Väl där sa doktorn att knät var inte brutet men det innehöll vätska och var ganska blåslaget men om jag vilade och inte belastade det samt tog antiinflammatoriskt så skulle det gå över efter sig självt såsmåningom. Jag hoppas dock kunna jobba på onsdag och killarna på jobbet verkar kunna ge mig ett skift då med. De var riktigt coola med hela grejen att jag grinade över att ha ont. Chefen som är en STORvuxen, maffialiknande kille hämtade dricka åt mig medan den andra killen försökte komma på en bra lösning på mitt "inte-kunna-stå-upp-ordentligt-problem". Jag älskar folket jag jobbar med helt enkelt.
/emmeli som ber om ursäkt för ett oerhört långt, krångligt och ostrukturerat inlägg
Anyways, under första dagen på jobbet lyckades jag halka och halvt ramla ned för en trappa, ni vet de där skarpa spiraltrapporna gjorda av metall. Detta ledde till att jag skrapade upp mitt ena knä och fot samt vred till det andra knät som gjorde att jag numera haltat omkring de senaste dagarna. Det roliga med att halta är att folk lägger märke till en på ett helt annat sätt. Jag har fått så många medlidande blickar och frågor om huruvida jag mår. Jag har till och med blivit uppraggad på grund av det här ett par gånger varpå en av dem slutade i att en kille tog mitt nummer. Det är faktiskt en ganska kul historia bakom det! Jag hade precis slutat jobba och skulle påbörja min haltande promenad hemåt och när jag går förbi den här killen frågar han om jag är okej och varför jag haltar och jag förklarar hela situationen med att jag spelade fotboll med vänner, någon tacklade mig, jag föll och skadade knät (haha, jag vet inte varför jag ljög, jag tror det är en tvångstanke jag har, det här med onödiga lögner, för det är ju inte direkt pinsamt att säga att man fallit i en trappa även om det kan verka som man blivit misshandlad eller nåt då det brukar vara en av ursäkterna, eller?).
Tydligen så hade den här killen också skadat knät när han spelat rugby och efter det fått göra en knäoperation (nu när jag tänker efter så kanske han också ljög om anledningen). Han följde mig en bit och några meter efter att vi skiljts åt hör jag någon ropa efter mig. Då är det en av hans kompisar som springer efter mig eftersom Aaron, som killen heter, inte kan springa på grund av sitt knä. Han undrar om Aaron kan få mitt nummer. Först fick jag kämpa för att inte skratta utan istället göra om det till ett gigantiskt leende. Jag gav honom mitt nummer och nu ska vi gå på dejt imorgon eftersom jag fick ledigt från jobbet/inte fick jobba imorgon. Eller ja, jag vet inte om jag skulle kalla det dejt egentligen. Jag tror vi ska till stranden och sen käka lunch någonstans. Jag skulle mer säga hänga fast Ilya, en vi bor med, poängterade att om en kille tar ditt nummer och vi träffa dig så räknas det mer som en dejt. Fler uppdateringar kommer. Tekniskt sett skulle jag vilja jobba imorgon för att tjäna pengar som jag behöver men en dag på stranden är ju inte heller fel. Jag var hos doktorn igår för att kolla upp mitt knä, detta var efter att chefen tog med mig för att träffa medicarefolket på cricketbanan för att han tyckte att jag haltade lite väl mycket när jag gick i trapporna. Medicarekillen, som otroligt nog också hette Green i efternamn, tyckte att eftersom jag haltat i tre dagar utan förbättring skulle åka till sjukhuset och kolla upp det lite bättre. Väl där sa doktorn att knät var inte brutet men det innehöll vätska och var ganska blåslaget men om jag vilade och inte belastade det samt tog antiinflammatoriskt så skulle det gå över efter sig självt såsmåningom. Jag hoppas dock kunna jobba på onsdag och killarna på jobbet verkar kunna ge mig ett skift då med. De var riktigt coola med hela grejen att jag grinade över att ha ont. Chefen som är en STORvuxen, maffialiknande kille hämtade dricka åt mig medan den andra killen försökte komma på en bra lösning på mitt "inte-kunna-stå-upp-ordentligt-problem". Jag älskar folket jag jobbar med helt enkelt.
/emmeli som ber om ursäkt för ett oerhört långt, krångligt och ostrukturerat inlägg
januari 03, 2009
nyårsafton i bilder
Vår kväll började med att vi åkte ner till hamnen till klubben där vi planerat att spendera kvällen. Vi var där redan vid sju för överallt hade vi hört att det skulle vara fullpackat med folk och nästintill omöjligt att ta sig fram där inne. När vi kom dit var det i stort sett tomt. Haha! Vad som grämer mig annars var att vi missade den stora fyverkerishowen som visas vid bron. Hur dum får man vara som missar något som Sydney verkligen är känt för? Som bara händer en gång om året. Det är bara galenskap. Suck, jag kan ju i alla fall lägga upp lite vad vi faktiskt såg. Och hur snygga vi faktiskt såg ut.

HAPPY NEW YEARS!
HAPPY NEW YEARS!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)