SUCKAZ!

till att börja med är jag medveten om att mitt förra inlägg var lite ostrukturerat och förvirrande. förlåt för det.

för att undvika ytterligare missförstånd håller jag mig i fortsättningen i första hand till bilder.

PRETTY SWEET!

hur man kan resa i tiden.

Idag gick jag upp klockan tio (vi har börjat ett nytt liv den här veckan som utesluter att sova till tolv) för att åka in till stan och köpa en nyårsklänning. Jag började att gå till en affär som säljer kläder i de flesta prisklasser, relativt billigt till ganska inte så billigt. Vi skulle väl kunna jämföra det med Vero Moda fast utbudet här nere är väldigt mycket större. Det finns få saker jag hatar lika mycket som att shoppa när man måste specialisera sig på ett speciellt klädesplagg, desto värre nu då när det gällde att jag skulle köpa en posh klänning eftersom stället och området vi ska till på nyår (antagligen) innebär en väldigt uppklädd tillställning. Jag vet inte om vi har berättat det men vi ska ner till Darling Harbour, dvs hamnen, och gå på en klubb och förhoppningsvis kunna se fyverkerierna över bron och Operahuset.

För att återgå till mitt frustrerande och antagligen inte så intressanta shoppingögonblick. Jag tror jag provade varenda glansig och svart klänning i hela butiken för det var ungefär så jag hade väntat mig att min nyårsklänning skulle se ut. Tillslut så tröttnade jag ju så klart och min frustration växte ännu mer när Tessi ringde och berättade att hon var på väg mot stranden i solskenet. Jag bestämde mig för att prova lite klänningar utanför lådan och plockade ner en vit oglansig tubtopsklänning som jag tog med mig till provrummet och som sedan kom att bli min outfit till imorgon. Jag säger er, jag kommer att se ut som Marilyn Monroe minus det lockiga håret och de röda läpparna då. Kickass!

Efter det åkte även jag ut till stranden efter att jag gjort en snabbvisit på vårt stammis-internetcafé eftersom att jag imorgon fick pengaångest så sökte jag i ren desperation efter ett caféjobb och ringde till en kille som bad mig skicka min resume till honom. Pengaångesten innebar att jag satte över pengar till mitt kort för att kunna betala min klänning och insåg att jag hade kommit under 100 000 kronors-gränsen vilket jag för det första lovat mig själv att inte göra och för det andra bara är ett hårt slag för mitt psyke.

Oj, nu måste jag springa. Jag håller på att baka äppelpaj. Och vår ugn är lurig, det finns inga gradantal och ingen belysning så det gäller att hålla vakt.

/emm.

PS. Jag kanske borde behålla de röda läpparna också?

<3

GOD JUL (i efterskott) OCH GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Hoppas att ni haft en bra julhelg med köttbullarna och julegröten! Vi spenderade hela dagen på stranden. Vi struntade i att gå till Svenska Kyrkans julbord och att delade inte heller ut några paket eftersom vi ändå inte hade någon julkänsla. Istället firade vi julaftonen på ett riktigt australiensiskt sätt, med barbeque och öl.

Haha, det juligaste var ändå att Sebastian och Veli var utklädda till tomtar. All day!

-e

just my luck

Mina timmar som dagdrivare ar raknade. The sweet days of unemployment are - over.

Jag har under veckan som gatt i vanlig ordning sokt diverse jobb (over internet, sa klart), med ett engagemang som skulle kunna anses som halvhjartat. Dom da av min forvaning nar jag faktiskt kammar hem inte mindre an tva arbetsintervjuer! Inte bara ar de samma vecka, utan aven samma dag, tva timmar isar, i tva olika fororter. Piece a cake!

Forsta intervjuen var angaende ett cateringjobb pa utomhusbion nere vid operahuset har i Sydney. Forutsattningar ar ganska skona. Det handlar om fyra till fem timmars arbete om dagen, iofs sju dagar i veckan men anda, i en och en halv manad. Serveringen stanger i tid med att filmen borjar, da det ar fritt fram for oss att ta for oss av maten, sla oss ner och (valfortjant?) njuta av filmen. http://www.stgeorgeopenair.com.au/ for er som ar nyfikna.

Jobb nummer tva innebar arbete for en av Sydney's kapplopningsbanor, alternativt cricketarenan i centennial parklands (fem minuter fran vart hus, sweet!). Intervjun var den mest udda jag varit med om (av alla tre haha). Okej for gemensamma intervjuer, men det har var lite val extremt. Vi var ungefar femtio personer i samma rum, stamningen i rummet skulle kunna jamforas med nagot slags upprop/foraldrarmote dar ingen ar riktigt saker pa vad som egentligen pagar. Mot slutet, efter den obligatoriska fragestunden, verkade det dessutom som om de kollektivt anstallde alla och bad oss komma tillbaka pa lordag for att lamna vidare detaljer.

Jag antar att jag genom forsta raden i mitt inlagg redan gett bort slutet pa historien. Either way, either way. De ringde fran catering firman i fredags (till Emmeli av nagon anledning) och fragade om jag fortfarande var intresserad. Hell yeah! Nu borjar jag inte forran 12 januari, vilket innebar att Sydney ar staden med stort S till slutet av februari.

Efter det tappade jag intresse for det andra jobbet stannade uppe till fyra pa fredagkvallen (darav min massiva bloggaktivitet), trots vetskapen om motet klockan tio nastkommande dag. Emmeli var duktig nog att stalla klocka och faktiskt ga, medan jag, helt okontaktbar, lugnt snoozade till tidig eftermiddag. En mindre tsunami av anger skoljde dock over mig efter ett tag, mest eftersom jag gatt miste om en sadan enkel chans till erfarenhet av barjobb och en extra referens, sa jag ringde och lyckades fa en andra chans. Numera ar det mandag, och forhoppningsvis enmansintervju, som galler. Vi far se hur det hela utvecklar sig.

Jag borjade for ovrigt stroprata lite med en amerikansk kille medan vi vantade pa att massintervjuas. Jag vet inte vilken genetisk kodning som ar snedvriden hos mig, men jag ar verkligen hopplos nar det galler att bedoma folks alder. Vi pratade ett tag och jobbade oss igenom de vanliga omradena, varfor man ar i australien och yada. Han berattade for mig att han precis hade gatt ur skolan hemma och kande for att gora nagot annorlunda. Jag reflekterade inte alltfor lange over det faktum att han var yngre an mig, han verkade fortfarande valdigt mogen for sin alder. Eftersom han bor i Coogee tog vi samma tag och aterupptog vart samtal. Vi diskuterar det faktum att jag snart kommer att ga in pa mitt tredje gapyear (aret/n mellan gymnasiet och universitet) och hur ovanligt det var att man gjorde nagot sadant in the u.s and a. Lite forsiktigt papekar jag att det ar ju faktiskt det han gor. Och det ar val nu det kommer fram att han faktiskt gatt ut universitet, ar 24 ar och inte alls 18 som jag antydde. Det faktum att han dessutom ar 2.05 och darmed huvudet langre verkade inte stora min uppfattning om honom som tva ar yngre. Fair enough, tankte jag och forsokte slata over det hela.

-theresia

hello? HELLO?

Vilka ar ni som laser egentligen?

(jag vill bara ha lite mer respons, det blir mycket roligare da. om ni inte vet vad ni ska skriva sa skriv bara hej. da blir jag glad)

Puss pa er!
/e


PS. Nu vande jag mig om och far se Tessi sitta och ata jordnotssmor ur en burk med kniv. Jag alskar den bruden! SKARPT!

the monkey's out of the bottle now!

Alright, im on it again. Det är sedan två timmar tillbaka den 20 december, lokal tid. Fyra dagar till the d-day - dopparedagen. Inte heller i år har några julkänslor lyckats slå sig till ro i min högtidscyniska kropp. Även om vi försökt, och som vi försökt! Det började ganska harmlöst: julkortsskrivande, christer sjögren-lyssnande, julgransratande, ni vet. Nästa steg var det obligatoriska lussebullsbaket. Nu är det ju så att jag lyckats gå tjugo år utan att faktiskt baka lussebullar själv, något som skulle komma att få ödesdigra konsekvenser - denna gång i form av en ostsmakande variant av vårt högt aktade sötbröd. Buerk. Detta i sin tur eskalerade till pepparkaksbak. Nåja, riktigt så långt gick det väl inte. Med kniv och gaffel tuggade vi ner rå julkänsla. Men nej, vi kammade noll. Zero. Nada.

Jag ger nu officiellt upp. Jag spenderar förhoppningsvis julafton på stranden, äter en julmiddag i form av barbequeade kycklingvingar och njuter av att för en gångs skull inte tvingas genomlida 'kan du vissla johanna?' ljudliga protester till trots. Samtidigt kommer jag självklart sända en tanke till nordligare breddgrader. Till det adventsljusstaks-upplysta julmörkret, den sedan länge borttöade snön, doften av nygriljerad skinka, pappas köttbullar och återstoden av min älskade familj.

Även årets luciafirande var allt annat än traditionellt. Vi spenderade största delen av dagen på coogee beach och kvällen ägnades åt moonlight cinema i centennialparken. Trots lite rookiemisstag (som att inte ta med sig filt och picknickkorg, doh!) blev det en väldigt lyckad kväll, mycket tack vare filmvalet; Pineapple Express! Jag, min förtrogna och Seth Rogen i sitt esse, under ett träd, i centenniel park, Sydney, NSW, Australien, andra sidan jordklotet.

-t

sa det finns morkhariga svenskor ocksa?

Jag pratade med lillebror idag och fick fragan hur det gar med vara engelskakunskaper. Det har ar en ganska kul sak enligt mig. Det ar nastan ingen som tror att vi kommer fran Sverige, sa lange de inte tanker pa vilken harfarg vi har sa att saga (vilket ar en annan rolig sak, de flesta manniskor vi traffar har nere tror pa fullt allvar att alla tjejer fran Sverige ar blonda, jag skulle saga att det ar den vanligaste fragan vi far om man bortser fran den forsta obligatoriska nationalitetsfragan).

Oftast tror folk att vi ar fran Kanada och jag kan se likheten for jag antar att vi pratar i samma lugna takt och sager orden lika ordentligt som dem men nar det kommer till uttalen sa ar olikheterna desto storre. Annars har vi val fatt ett par utpekningar om att vara engelska, australiensiska eller irlandare (vilket jag verkligen inte forstar).
Haromdagen traffade jag en skotsk kille som jag stod och pratade med i ungefar tio minuter innan han fragade vart jag kom ifran efter att han fatt reda pa att jag inte var australiensisk. Jag svarade att jag var svensk varpa han undrade hur jag hade kunnat lara mig sa bra engelska for han hade tydligen varit nara pa att starta ett slagsmal (antagligen ett skamt, jag vet inte riktigt, jag kunde inte riktigt lasa hans ansiktsuttryck) pa grund av att han trodde att jag tillhorde hans bittra fiender engelsmannen. Ar det inte underbart?!

Oj, nu glomde jag nastan bort vad det var jag tankte att jag skulle skriva om! Jag menar, angaende engelskakunskaperna sa ligger de nog kvar pa ungefar samma niva som tidigare forutom att det ar sa mycket lattare att pussla ihop och lagga fram meningar nu an vad det var under de tva forsta veckorna. Allt handlar om sjalvfortroendet antar jag. Vilken tur for mig att det ar nagot jag har mycket av. Haha! Jag far bara hoppas pa att jag inte slutar som en Victoria Silvstedt-brud som blandar engelska och svenska i varenda mening med ett helt virrvarv av dialekter och accenter.


-emmeli

Pinkie square

För klarhet (även till viss del balans och fin statistik) väljer jag att dela upp mina updates. Hold thight!

First things first: för sisådär en dryg vecka sedan vaknade jag i vanlig ordning upp kring elvasnåret, bara för att till min fasa inse att jag inte kan öppna mitt vänstra öga.

Wowza! tänkte jag vände mig till min vapendragare för förtröstan och vägledning. Ett mutter senare bestämde jag mig för att göra det enda rätta och övereagera. Sagt och gjort, jag pallrade mig iväg till närmsta sjukhus (note to self: be aldrig aussies om vägbeskrivning, det leder inte någonstans). Väl där, efter diverse incheckningsformaliteter, slog jag mig till ro i en av stolarna på akutmottagningen och väntade snällt på min tur. Efter en timme kom han så: Dr Mark. Marky mark and the funky bunch. Och så blev det konstaterat: två rispor i ögot och ett milt fall av conjunctivitis, pink eye om ni så vill.

Markie bjöd inte bara på ett par orangea ögondroppar, utan som glasyr på kakan blev jag även tilldelad min alldeles egna uppsättning ögondroppar (genomskinliga, inget spex), en salva och kloka ord på vägen. Tydligen var ögoninfektionen jag ådragit mig väldigt smittsam och det var visst bäst att agera lite lonewolf inom vissa områden. Jag ska väl dock inte påstå att detta var någon större överraskning med tanke på att tre av våra vänner även de drabbats av det rosa ögats hämnd. Nu kom jag undan relativt lindrigt den här gången och för tillfället verkar det även som emmeli skonats från det hela. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det kunde varit värre.

Inte för att skratta åt andra människors olycka, men: HAHA!

-tezan!

you have to speak up, im wearing a towel.

So okay, lets go. Jag tankte aven jag bidra med lite alster pa den blogg som sa politiskt korrekt fortfarande benamns som 'var' haha. JAG VET! att jag varit en aning franvarande. Mojliga, inte bra, men mojliga forklaringar foljer:

a) jag ar upptagen, mestadels med att gora ingenting, men likval upptagen.
b) jag har problem med att tanka utanfor ladan och skriver endast nar uppenbara bloggsaker intraffar
c) (och det har ar min favorit) lattja


/t

OUR CRIB

Välkomna till Kensington Road, no 47. Ey.

Vårt underbara rum, med galler framför fönstret (om man öppnar det ramlar det också in sniglar) med den härliga klängväxten utanför.
Jag är medveten om att min kompanjon sover men vad är sängen annars till för. Vi har två datorer, queensize bed och en garderob. Awesome! (lägg också märke till plastväxten som finns i nedkanten av bilden som har följt med oss sedan tiden på Boomerang)
Köket som vi delar med resten av folket. Hyllan längst ner till vänster är vår. Den består mest av pasta, nudlar (riktiga nudlar, inget 2-minuterstrams) och konserverade grönsaker.

Tv-rummet som vi också delar på. Inget speciellt, ett par kanaler på en suddig tv men vad gör det när man har ett akvarium utan fiskar och en pyntad julgran att titta på. Haha!

This is the backyard. När sommaren väl kommer ska det ordnas fräscha grillfester och allmänt bra baksidehäng där.

Och som Tessi precis sa "Det gäller ju att passa på när vi för en gångs skull har städat."

-emm.

som en enda stor asiatisk släktträff

Idag åkte vi in till city för att gå till Paddy's Market, vilket är en stor inomhusmarknad som drivs mestadels av asiater. Tänk er hundratals frukt- och klädstånd med exakt samma kläder, hattar, frukter och grönsaker till ungefär samma pris. En hektisk marknad med små asiater som vill locka dig till just deras stånd. "THREE MANGOS FOR FIVE DOLLAH!" Jag älskar det.

Först och främst gick vi dit för att jag skulle kunna köpa mig en street cap och Tess skulle köpa ett ipod-fodral. När vi gick där mötte vi tre tjejer hemifrån, en från Bankeryd och två från Habo. Det är så himla konstigt att man möter folk här nere för Sydney är ju inte en liten stad egentligen. Det var som för några veckor sedan så mötte vi en kille på gatan som vi åkte till Peace and Love med. Vi gick på huvudgatan uppe på Kings Cross och så såg vi honom på avstånd och tydligen så hade både Tessi och jag tänkt samma tanke. "Haha, den där killen är sjukt lik Kristoffer" och sen när vi är på väg att passera varandra hoppar vi alla tre till och bara stirrar på varandra. Vi hade inte en aning om att han skulle vara här nere och han det samma om oss. Snacka om att världen är liten och att ödet verkligen spelar in, vi hade ju kunnat missat varandra helt och därmed gått ovetandes om varandras existens här på andra sidan jorden.

Hoppas ni har det bra i den vita, vackra vintervärlden. Simma lugnt.

/e

våra liv i bilder

Bilder från våra hostel, häng med vänner och andra turistiga bilder som Operahuset och Harbour Bridge:
1. http://www.facebook.com/album.php?aid=76157&l=b7014&id=563333834
2. http://www.facebook.com/album.php?aid=76165&l=546bc&id=563333834

Det här albumet består av bilder från en utekväll (våra irländska vänners sista i Sydney):
http://www.facebook.com/album.php?aid=76173&l=0869c&id=563333834


Det här borde nog räcka som uppdatering för ett tag. Haha!
Puss!

Varfor bestar den har veckan bara av regn och moln?

POSSUMS

Haha, nu när jag för en gångs skull känner mig lite aktiv här på bloggen kan ni ju få se de efterlängtade bilderna från vår natt med pungråttorna.
Jag vet att det har gått en månad sedan vi lovade att lägga upp dem men som ni vet, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Right?

Otroligt söta. Eller vad säger ni?

-emmeli

happy days!

Haha, jag tänkte bara dela med mig detta videoklipp av något som vi kallar för Escalator Spintrick (väldigt direkt översatt: rulltrappa snurrtrick)

Sebastian kan vara en av de mest spontana människorna vi någonsin träffat och det är definitivt en av anledningarna till varför vi älskar honom!
GO SWEDISH MEATBALL!

-emm & tess

jobbsökardag; del 2

Med bättre väder och lite mer motivation samlade vi ihop oss för ännu en jobbsökardag. Den här gången begav vi oss till Coogee Beach som är en strand som ligger ungefär tio minuter med buss från där vi bor. Återigen tröttnade Tess på min kanske något låga produktivitetsnivå av morgonrutinerna och åkte iväg tidigare, eller nu när jag tänker efter så kanske det bara var för att få ett försprång på cv-utlämnandet. Haha! Vem vet?

Problemet med Coogee är att det finns mest småbutiker och små caféen där de har två eller tre anställda och därmed inte behöver fler. Jag lämnade iallafall ut mitt cv till ett café innan jag slöt upp med min svenska kamrat för att hänga på stranden ett tag innan vi åkte hem.

Jag skulle säga att även jobbsökardag två blev lite utav en besvikelse för oss båda trots allt. Vi får helt enkelt utöva sökandet på det enda sättet vi kan, över internet.
The end.

-emm.

jobbsökardag

Jag börjar känna mig lite omotiverad till att hitta ett jobb och vi knappt börjat än. Jag skyller dock frånvaron på det stora antalet backpackers som forslats till Sydney de senaste veckorna. Det stämmer nog bara till viss del men det skadar ju inte att tänka så att jag har ursäkterna på min sida. Iallafall, idag var det meningen att vi skulle sätta igång och söka efter jobb ute på fältet genom att gå ut och lämna ut våra cvn i diverse barer och caféen. Det började med att vi sov lite väl länge och jag som inte är helt frisk från min förkylning och hosta sov inte så många timmar alls utan låg istället och vred mig med värkande öron och lungorna halvvägs hängande ut genom munnen. Det är ungefär här någonstans jag tror Tessi tröttnar på min oproduktiva sida och ger sig iväg på egen hand (jag dömer henne inte, jag hade antagligen gjort det samma om jag inte hade varit så, just det, oproduktiv) för att sedan komma tillbaka fyrtio minuter senare i ösregnet utan vidare lycka.

Vilket leder till att vi bestämmer oss för att avsluta jobbsökardag ett.
The end.

/emmeli.

beachday

Jag akte ut till Parkes och jobbade. Nagon var barmhartig nog att ge mig en hatt.

Sondagstristess. Spastian och jag.

Vi spenderade den forsta sommardagen pa Coogee beach.

Vi gick pa imax! Hur haftigt som helst!

Masterchefs.

(edit by emmeli: Tanken var att vi skulle grillat på den fina grillen som fanns på vårt hotell. Problemet var att det inte fanns någon gasol(?) så vi fick steka och grilla allt i ugnen istället. Till historien hör också att det började brinna i ugnen och att någon slängde in vatten för att släcka den. Det här resulterade i att hela köket fylldes av rök, folket började få lite panik och frenetiskt försökte öppna fönster och dörrar. Elden slocknade dock och resultatet blev inte alls dumt.)

request

Det har kommit till min kannedom att ni, mina kara blogglasare, efterfragar mer visuella alster.
Hall till godo! Sverige vs Canada

Vart rum pa boomerang

Jag var pa star city casino med elias, andre och erik.

Beskada mina roulette-inrullade 40 dollar. Sweet!

Jag och Alex pa Halloween. Jag var en buske for er med begransad fantasi.

Ett av manga. An mer fascinerande i verkligheten.

me again

Okej, jag gav Tessi i uppdrag att skriva lite om vad som hant den senaste tiden eftersom hon ar den mest franvarande av oss sa tankte jag att det kunde vara kul for er att fa hora nagot fran henne med men jag ser har att hon visst inte skrev nagot inlagg forutom det att gratta sin far, inget fel i det (grattis Classe!), sa jag antar att det blir jag som far uppdatera er, igen. Hope you dont mind.

Igar flyttade vi in i Tessis chef Joes hus. Det tar tio minuter med buss fran centrala Sydney. Vi delar stallet med sju andra, de flesta ar nog studenter. Det kanns lite som att bo pa ett riktigt hostel igen for vi delar kok, badrum och tv-rum samt att det enda huset bestar av ar korridorer och rum. Jag har inte traffat alla an men det verkar som det ar bra folk, i var alder dessutom. En annan hostelliknelse ar att det ar valdigt sunkigt. Odiskad disk, nedsuttna mobler och allmant backpacker-studentliknande. Skona saker ar ju att vi har egen garderob med galgar och att vi har egen dator med internet. Vilket innebar att vi forhoppningsvis snart kan lagga upp lite bilder. Nagot ni har "gatt miste om" den senaste manaden. Haha! Ocksa, det roliga/ironiska med den har flytten ar att Tessi ANTAGLIGEN sa upp sig fran sitt jobb idag. Varfor jag betonar antagligen ar for att vi inte riktigt ar sakra pa om hennes chef forstod att hon sagt upp sig eller inte, jag ar inte ens saker pa om Tessi vet om hon sagt upp sig eller inte. Vad hennes chef sa till henne var att hon kunde vara ledig idag och se om hon kom tillbaka till jobbet imorgon. Vi far se vad som hander helt enkelt, uppdatering foljer.

I ovrigt antar jag att vi mar bra, nagot trotta bara (Tessi ligger just nu och sover medan jag sitter har vid datorn i vart nya rum). Och ja, jag har lyckats bli forkyld. Jag forstar inte varfor med tanke pa att de senaste dagarna har vadret varit riktigt bra men det ar iallafall jakligt irriterande att vara krasslig och ha hela huvudet fyllt med snor nar det ar omkring 27 grader utomhus. Varje steg man tar blir ungefar dubbelt sa jobbigt nar man bara har halva sin andningsformaga att tillga. Jag borde val forstas inte klaga med tanke pa att det ar vinter i Sverige snart och antalet forkylda manniskor antagligen ar ganska hogt just nu. Jag satsar i alla fall pa en vitaminkur sa jag har atit en massa frukt idag och druckit en massa juice sa forhoppningsvis vaknar jag som en ny manniska imorgon. Glad och lycklig. Eller sa vaknar jag glad och lycklig trots min forkylning da jag inser att jag faktiskt ar utomlands och lever livet som man ska. Later mycket battre pa det sattet. Jag menar, det loser sig ju faktiskt.

Take care! Puss!
-emm.

honors.

GRATTIS PAPS!