the monkey's out of the bottle now!

Alright, im on it again. Det är sedan två timmar tillbaka den 20 december, lokal tid. Fyra dagar till the d-day - dopparedagen. Inte heller i år har några julkänslor lyckats slå sig till ro i min högtidscyniska kropp. Även om vi försökt, och som vi försökt! Det började ganska harmlöst: julkortsskrivande, christer sjögren-lyssnande, julgransratande, ni vet. Nästa steg var det obligatoriska lussebullsbaket. Nu är det ju så att jag lyckats gå tjugo år utan att faktiskt baka lussebullar själv, något som skulle komma att få ödesdigra konsekvenser - denna gång i form av en ostsmakande variant av vårt högt aktade sötbröd. Buerk. Detta i sin tur eskalerade till pepparkaksbak. Nåja, riktigt så långt gick det väl inte. Med kniv och gaffel tuggade vi ner rå julkänsla. Men nej, vi kammade noll. Zero. Nada.

Jag ger nu officiellt upp. Jag spenderar förhoppningsvis julafton på stranden, äter en julmiddag i form av barbequeade kycklingvingar och njuter av att för en gångs skull inte tvingas genomlida 'kan du vissla johanna?' ljudliga protester till trots. Samtidigt kommer jag självklart sända en tanke till nordligare breddgrader. Till det adventsljusstaks-upplysta julmörkret, den sedan länge borttöade snön, doften av nygriljerad skinka, pappas köttbullar och återstoden av min älskade familj.

Även årets luciafirande var allt annat än traditionellt. Vi spenderade största delen av dagen på coogee beach och kvällen ägnades åt moonlight cinema i centennialparken. Trots lite rookiemisstag (som att inte ta med sig filt och picknickkorg, doh!) blev det en väldigt lyckad kväll, mycket tack vare filmvalet; Pineapple Express! Jag, min förtrogna och Seth Rogen i sitt esse, under ett träd, i centenniel park, Sydney, NSW, Australien, andra sidan jordklotet.

-t