Hej varlden!
Nu sitter jag har pa ett internetcafe i Melbourne efter att Joanna har lamnat stan. Haha, ja hon gick upp tidigt imorse for att boka biljett och checka ut fran hostlet medan jag inte kunde bry mig om att ta mig ur sangen ens for att det var sa jakla kallt (jag vet inte om det bara ar vi som ar kalla av oss men just nu sitter jag har i leggings, klanning, sjal och tjocktroja medan folk runt omkring mig sitter i linne och kjol, hum). Hon hade en kompis i Sydney som sprackt skallen efter en surfingolycka och eftersom vi inte fastnat riktigt for Melbourne sa kande hon att hon ville aka tillbaka. Mycket spontant. Jag tror mest att det ar "kylan" som gor det. Hur kommer det sig att det kan vara sa kallt och anda brinna i nasta del av Melbourne? Jag funderar pa att gora nagot voluntarsarbete, det vore kul att hjalpa till och samtidigt fordriva tiden lite har.
Jag hade ju ocksa kunnat aka tillbaka till Sydney men tyckte att det var lite onodigt da Tessi antagligen kommer ner nasta lordag eller sondag. Forhoppningsvis, jag ska forsoka fa ner henne sa tidigt som mojligt. Jag borjar anda kanna att hostlet som jag bor pa ar helt okej, nackdelen ar val fortfarande att det ar sa stort men i ovrigt ar det anda ratt frascht. Jag antar att man inte kan ha sa hoga forvantningar pa koken langre for det hela vags upp med att duscharna ar underbara! Som hemma! Med stadig varmvattenkalla mar man bra men snacka om att man blir fundersam nar man inte vill kliva ur pa grund av att man fryser. Bade jag och Jo duschade med endast varmvattenkranen pa imorse. Sa ska det val anda inte vara nar man ar i Australien eller? HAHA. I ovrigt mar jag bra och i eftermiddag ska jag gora storkok pa kottfarssas och spagetti. Billigt och gott, ey.
Hoppas ni mar bra var ni nu befinner er. See ya!
Puss.
-emmeli
februari 12, 2009
februari 06, 2009
HERREGUD
Idag ar det helt ofattbart hett har!! Vi hade planerat att aka till stranden vilket Jo och en annan kille forvisso gjorde medan jag stannade kvar pa hostlet (och sov). Det ar tydligen omkring 46 grader nu eller det var iallafall vad de sa runt elva-tiden sa det ar ju mojligt att det har okat. Jag pallar inte san har varme! Man kan inte ens ga utanfor dorren utan att grillas och det faktum att det blaser hjalper inte det minsta eftersom vinden ar varm ocksa! Eller inte ens varm, het!! Jag borde kanske inte klaga pa varmen men det kanns ganska omojligt och trakigt att gora nagot nar det ar sa har varmt att man inte ens orkar lamna byggnaden. Nar man inte ens kan sitta i skuggan utan att do.
I ovrigt sa var jag pa arbetsintervju i fredags for ett cafe som ligger pa huvudgatan mellan Melbourne city och St Kilda. Jag fick jobbet pa ett villkor, att jag stannar i tre manader. Jag som trottnat pa att vara arbetslos sa forstas ja till detta innan jag insag att det kommer jag ju inte alls att gora. Sa nu har jag i stort sett tva val; antingen ta jobbet och fortsatta ljuga eller att vara uppriktig pa mandag (da jag ska tillbaka for att testas/tranas) och saga att jag inte kan jobba sa lange och helt enkelt fortsatta med att vara arbetslos. Det ar det som ar det svara med cafe-, bar- och restaurangjobb antar jag. De vill att man ska stanna under en langre tid och det kan jag forsta med men det suger nar man vill ha ett jobb att ga till samt tjana lite pengar utan att behova jobba pa bara provision. Men det ar sant som loser sig. Jag har traffat en del bra folk som har fatt mig att oppna ogonen for Melbourne litegrann men samtidigt, jag vill inte stanna har en langre tid, definitivt inte i tre manader.
-e
I ovrigt sa var jag pa arbetsintervju i fredags for ett cafe som ligger pa huvudgatan mellan Melbourne city och St Kilda. Jag fick jobbet pa ett villkor, att jag stannar i tre manader. Jag som trottnat pa att vara arbetslos sa forstas ja till detta innan jag insag att det kommer jag ju inte alls att gora. Sa nu har jag i stort sett tva val; antingen ta jobbet och fortsatta ljuga eller att vara uppriktig pa mandag (da jag ska tillbaka for att testas/tranas) och saga att jag inte kan jobba sa lange och helt enkelt fortsatta med att vara arbetslos. Det ar det som ar det svara med cafe-, bar- och restaurangjobb antar jag. De vill att man ska stanna under en langre tid och det kan jag forsta med men det suger nar man vill ha ett jobb att ga till samt tjana lite pengar utan att behova jobba pa bara provision. Men det ar sant som loser sig. Jag har traffat en del bra folk som har fatt mig att oppna ogonen for Melbourne litegrann men samtidigt, jag vill inte stanna har en langre tid, definitivt inte i tre manader.
-e
februari 05, 2009
melbourne, baby!
Dags att uppdatera kanske. Forlat for att vi (jag) inte har skrivit pa svinlange. Det ar sa det blir nar man ar utan dator och bara har internetcafeer att tillga. Jag har iallafall lamnat Sydney nu och begett mig ner till Melbourne tillsammans med Joanna, tjejen fran Stockholm. Vi har hittills inte hunnit gora sa mycket da vi anlande igar, nej, i forrgar. Vi har bott pa ett skithostel med over 300 rum vilket inte gor sa mycket for den sociala biten for alla hanger var och en for sig. Vi akte ut till St Kilda som ar en liten "beachort" dar vi formodligen ska forsoka hitta ett jobb eller hostel sa smaningom. Nackdelen ar ju att allt ar fullbokat har nu sa det ar svart att hitta nagot alls, som inte kostar skjortan. Annars ska vi mest leta jobb och vara nyttiga. Det kanns lite som att Melbourne inte nar var forvantningar men det kanske vara var lite halvdaliga attityd mot staden.
Haha, for ovrigt sa hittade vi tva Jonkopingsbor nar vi var och handlade forsta dagen har. Jag hade hangt med dom i Sydney och visste att dom skulle vara har nere men anda, vad ar oddsen?
Well, det har blev kortare an vad jag trodde men det far duga.
See ya!
-emm.
Haha, for ovrigt sa hittade vi tva Jonkopingsbor nar vi var och handlade forsta dagen har. Jag hade hangt med dom i Sydney och visste att dom skulle vara har nere men anda, vad ar oddsen?
Well, det har blev kortare an vad jag trodde men det far duga.
See ya!
-emm.
januari 15, 2009
good morning
Oh, det ar sa konstigt. Vi har snart bott i det har huset i atta veckor! Tiden gar sa jakla fort. Jag och Tessi pratade om det forra veckan att nasta sondag maste vi antagligen flytta tillbaka till nagot hostel eftersom det ar sa lange vi har betalat for att bo har. Jag alskar att bo har for det ar billigt och nu borjar det faktiskt kannas som vi ar en del av den har "familjen". Jag alskar att vi kan vakna upp vid halv ett en eftermiddag och ga upp och saga godmorgon till rumsgrannen. Som idag, jag satt i tv-rummet och sa kom en av de andra tjejerna in och satte sig med mig efter att ha tagit en tupplur (vad ar grejen med att det kallas tupplur forresten? det ar ett ganska irrelevant ord pa nagot satt). Det roliga med det hela var alltsa att klockan var nog atta eller nio pa kvallen men vi sa anda godmorgon till varandra.
-emm.
PS. Jag har insett att jag alskar manga saker pa senaste. Mest av allt alskar jag nog att anvanda ordet alska for det passar in i sa manga meningar och ar sa enkelt att anvanda nar man inte behover vara serios. Det alskar jag!
-emm.
PS. Jag har insett att jag alskar manga saker pa senaste. Mest av allt alskar jag nog att anvanda ordet alska for det passar in i sa manga meningar och ar sa enkelt att anvanda nar man inte behover vara serios. Det alskar jag!
januari 14, 2009
hot hot hot
Whoa! Idag har det varit over 40 grader!! Jag skojar inte. Det lar ju ha varit den hetaste dagen pa lange, kanske till och med den hetaste sen vi flyttade hit. Vara planer var att aka till stranden men efter en varm och somnsvar natt struntade vi i det. Kandes mer som ett straff an semster att ligga pa stranden en dag som den har. HAHA.
/e
/e
sunny days
Haha, en van till oss akte ivag pa surflager i nagra dagar och jag sag den har bilden bland andra. Den visar verkligen pa vilken serios niva surfare ligger tycker jag.
Oversattning: SAL SHOP OPPNINGSTIMMAR
OPPNAR DE FLESTA DAGARNA RUNT 8 ELLER 9
IBLAND SA TIDIGT SOM 7 OCH IBLAND SA SENT SOM 12 ELLER 13.
STANGER RUNT 17.30 ELLER 18.30 MEN IBLAND SA SENT SOM 20
OCH IBLAND AR VI INTE HAR ALLS FAST PA SENASTE TIDEN HAR VI VARIT HAR HELA TIDEN FORUTOM DA VI AR NAGON ANNANSTANS.
Haha, ar det inte underbart?!
-e
Oversattning: SAL SHOP OPPNINGSTIMMAROPPNAR DE FLESTA DAGARNA RUNT 8 ELLER 9
IBLAND SA TIDIGT SOM 7 OCH IBLAND SA SENT SOM 12 ELLER 13.
STANGER RUNT 17.30 ELLER 18.30 MEN IBLAND SA SENT SOM 20
OCH IBLAND AR VI INTE HAR ALLS FAST PA SENASTE TIDEN HAR VI VARIT HAR HELA TIDEN FORUTOM DA VI AR NAGON ANNANSTANS.
Haha, ar det inte underbart?!
-e
januari 07, 2009
min version av det stora grekiska bröllopet
Jag var faktiskt nervös när jag lämnade huset i förrgår! Eller nervös låter alldeles för dramatiskt för situationen men vad är nästa steg efter det? Fjärilar i magen? Ånej. Jag kommer ihåg att jag tänkte att jag skulle haft med mig Tessi som wingman, "räddare i nöden", ifall något skulle gått fel. Jag hade ju bara pratat med honom i tio minuter. Tänk om han hade varit en riktig geek eller ja, förlåt mig, men svinful! Jag hade ju inte riktigt kunnat springa iväg och gömma mig. Vi hade bestämt att han skulle plocka upp mig nere vid macken här i Kensington och att vi sen skulle åka till en fin strand han visste som inte låg så långt härifrån. Det var det här som kändes som en dejtbit först, att han skulle komma och plocka upp mig med sin bil! Sen när jag tänkte efter så är det ju så man gör som vänner med. Haha! I alla fall, vi åkte till en jättefin strand med bergsklippor på båda sidorna så man låg där inbäddad och det var inte heller så mycket folk med tanke på att stranden var liten och att vi faktiskt var där vid kvart över tio (han tvingade iväg mig tidigt). Aaron klagade på att vattnet var för grönt medan jag tyckte det kändes som att man var på en grekisk resort. Det är då han nämner att han har grekiskt påbrå vilket jag egentligen borde kunnat ha gissat på näsan och käkpartiet.
Vi åkte i hans pickuptruck, eftersom han arbetar på ett företag som lånar ut och levererar byggnadställingar, ner till stranden där vi spenderade halva dagen. Sen käkade vi lunch, vilken han bjöd mig på, på kaféet som låg intill stranden. Jag har lite svårt för det här med att bli bjuden på saker i dejtsammanhang, eller så är det bara att jag inte riktigt gillar hela dejtbegreppet eftersom jag ständigt försöker bortförklara det. Jag jobbar för att vara så jämställd som möjligt och att bli bjuden på lunch i det här fallet stämmer inte riktigt överrens med det så jag övertalade honom att låta mig bjuda på kaffe åtminstone, som han hade tänkt bjuda på från början med. För att avsluta historien, efter att han skjutsat ner mig till hamnen i Sydney där Tessi och resten av de svenska grabbarna befann sig sa han att jag skulle höra av mig till helgen då han kommer tillbaka från sin syster, hennes man och deras två barn! (just det ja, han är 26 år och morbror). Jag har inte riktigt bestämt mig ännu men det är alltid kul med nytt folk och om jag inte minns fel så hade en ganska snygg kompis som jag kan försöka para ihop Tessi med.
/emmeli
Vi åkte i hans pickuptruck, eftersom han arbetar på ett företag som lånar ut och levererar byggnadställingar, ner till stranden där vi spenderade halva dagen. Sen käkade vi lunch, vilken han bjöd mig på, på kaféet som låg intill stranden. Jag har lite svårt för det här med att bli bjuden på saker i dejtsammanhang, eller så är det bara att jag inte riktigt gillar hela dejtbegreppet eftersom jag ständigt försöker bortförklara det. Jag jobbar för att vara så jämställd som möjligt och att bli bjuden på lunch i det här fallet stämmer inte riktigt överrens med det så jag övertalade honom att låta mig bjuda på kaffe åtminstone, som han hade tänkt bjuda på från början med. För att avsluta historien, efter att han skjutsat ner mig till hamnen i Sydney där Tessi och resten av de svenska grabbarna befann sig sa han att jag skulle höra av mig till helgen då han kommer tillbaka från sin syster, hennes man och deras två barn! (just det ja, han är 26 år och morbror). Jag har inte riktigt bestämt mig ännu men det är alltid kul med nytt folk och om jag inte minns fel så hade en ganska snygg kompis som jag kan försöka para ihop Tessi med.
/emmeli
SOON
Jag ska uppdatera er om den grekiske pojken (mer mannen) snart. Han var faktiskt vettig och dagen blev bra! Haha.
XOXO
emm
XOXO
emm
januari 05, 2009
så hur definerar man en dejt?
Jag är så jäkla klantig (vilket gör det här till det andra inlägget i rad, efter vårt lilla nyårsmisslyckade, som indikerar på det)! Jag har ju om jag inte nämnt det faktiskt börjat jobba nu, även om det antagligen bara blir i fem dagar. Jag jobbar nämligen på en cricketbana och deras match eller vad man ska kalla det håller på i fem dagar så efter det får jag se om jag blir utlånad till något annat event eller vad som händer. Det är framtid.
Anyways, under första dagen på jobbet lyckades jag halka och halvt ramla ned för en trappa, ni vet de där skarpa spiraltrapporna gjorda av metall. Detta ledde till att jag skrapade upp mitt ena knä och fot samt vred till det andra knät som gjorde att jag numera haltat omkring de senaste dagarna. Det roliga med att halta är att folk lägger märke till en på ett helt annat sätt. Jag har fått så många medlidande blickar och frågor om huruvida jag mår. Jag har till och med blivit uppraggad på grund av det här ett par gånger varpå en av dem slutade i att en kille tog mitt nummer. Det är faktiskt en ganska kul historia bakom det! Jag hade precis slutat jobba och skulle påbörja min haltande promenad hemåt och när jag går förbi den här killen frågar han om jag är okej och varför jag haltar och jag förklarar hela situationen med att jag spelade fotboll med vänner, någon tacklade mig, jag föll och skadade knät (haha, jag vet inte varför jag ljög, jag tror det är en tvångstanke jag har, det här med onödiga lögner, för det är ju inte direkt pinsamt att säga att man fallit i en trappa även om det kan verka som man blivit misshandlad eller nåt då det brukar vara en av ursäkterna, eller?).
Tydligen så hade den här killen också skadat knät när han spelat rugby och efter det fått göra en knäoperation (nu när jag tänker efter så kanske han också ljög om anledningen). Han följde mig en bit och några meter efter att vi skiljts åt hör jag någon ropa efter mig. Då är det en av hans kompisar som springer efter mig eftersom Aaron, som killen heter, inte kan springa på grund av sitt knä. Han undrar om Aaron kan få mitt nummer. Först fick jag kämpa för att inte skratta utan istället göra om det till ett gigantiskt leende. Jag gav honom mitt nummer och nu ska vi gå på dejt imorgon eftersom jag fick ledigt från jobbet/inte fick jobba imorgon. Eller ja, jag vet inte om jag skulle kalla det dejt egentligen. Jag tror vi ska till stranden och sen käka lunch någonstans. Jag skulle mer säga hänga fast Ilya, en vi bor med, poängterade att om en kille tar ditt nummer och vi träffa dig så räknas det mer som en dejt. Fler uppdateringar kommer. Tekniskt sett skulle jag vilja jobba imorgon för att tjäna pengar som jag behöver men en dag på stranden är ju inte heller fel. Jag var hos doktorn igår för att kolla upp mitt knä, detta var efter att chefen tog med mig för att träffa medicarefolket på cricketbanan för att han tyckte att jag haltade lite väl mycket när jag gick i trapporna. Medicarekillen, som otroligt nog också hette Green i efternamn, tyckte att eftersom jag haltat i tre dagar utan förbättring skulle åka till sjukhuset och kolla upp det lite bättre. Väl där sa doktorn att knät var inte brutet men det innehöll vätska och var ganska blåslaget men om jag vilade och inte belastade det samt tog antiinflammatoriskt så skulle det gå över efter sig självt såsmåningom. Jag hoppas dock kunna jobba på onsdag och killarna på jobbet verkar kunna ge mig ett skift då med. De var riktigt coola med hela grejen att jag grinade över att ha ont. Chefen som är en STORvuxen, maffialiknande kille hämtade dricka åt mig medan den andra killen försökte komma på en bra lösning på mitt "inte-kunna-stå-upp-ordentligt-problem". Jag älskar folket jag jobbar med helt enkelt.
/emmeli som ber om ursäkt för ett oerhört långt, krångligt och ostrukturerat inlägg
Anyways, under första dagen på jobbet lyckades jag halka och halvt ramla ned för en trappa, ni vet de där skarpa spiraltrapporna gjorda av metall. Detta ledde till att jag skrapade upp mitt ena knä och fot samt vred till det andra knät som gjorde att jag numera haltat omkring de senaste dagarna. Det roliga med att halta är att folk lägger märke till en på ett helt annat sätt. Jag har fått så många medlidande blickar och frågor om huruvida jag mår. Jag har till och med blivit uppraggad på grund av det här ett par gånger varpå en av dem slutade i att en kille tog mitt nummer. Det är faktiskt en ganska kul historia bakom det! Jag hade precis slutat jobba och skulle påbörja min haltande promenad hemåt och när jag går förbi den här killen frågar han om jag är okej och varför jag haltar och jag förklarar hela situationen med att jag spelade fotboll med vänner, någon tacklade mig, jag föll och skadade knät (haha, jag vet inte varför jag ljög, jag tror det är en tvångstanke jag har, det här med onödiga lögner, för det är ju inte direkt pinsamt att säga att man fallit i en trappa även om det kan verka som man blivit misshandlad eller nåt då det brukar vara en av ursäkterna, eller?).
Tydligen så hade den här killen också skadat knät när han spelat rugby och efter det fått göra en knäoperation (nu när jag tänker efter så kanske han också ljög om anledningen). Han följde mig en bit och några meter efter att vi skiljts åt hör jag någon ropa efter mig. Då är det en av hans kompisar som springer efter mig eftersom Aaron, som killen heter, inte kan springa på grund av sitt knä. Han undrar om Aaron kan få mitt nummer. Först fick jag kämpa för att inte skratta utan istället göra om det till ett gigantiskt leende. Jag gav honom mitt nummer och nu ska vi gå på dejt imorgon eftersom jag fick ledigt från jobbet/inte fick jobba imorgon. Eller ja, jag vet inte om jag skulle kalla det dejt egentligen. Jag tror vi ska till stranden och sen käka lunch någonstans. Jag skulle mer säga hänga fast Ilya, en vi bor med, poängterade att om en kille tar ditt nummer och vi träffa dig så räknas det mer som en dejt. Fler uppdateringar kommer. Tekniskt sett skulle jag vilja jobba imorgon för att tjäna pengar som jag behöver men en dag på stranden är ju inte heller fel. Jag var hos doktorn igår för att kolla upp mitt knä, detta var efter att chefen tog med mig för att träffa medicarefolket på cricketbanan för att han tyckte att jag haltade lite väl mycket när jag gick i trapporna. Medicarekillen, som otroligt nog också hette Green i efternamn, tyckte att eftersom jag haltat i tre dagar utan förbättring skulle åka till sjukhuset och kolla upp det lite bättre. Väl där sa doktorn att knät var inte brutet men det innehöll vätska och var ganska blåslaget men om jag vilade och inte belastade det samt tog antiinflammatoriskt så skulle det gå över efter sig självt såsmåningom. Jag hoppas dock kunna jobba på onsdag och killarna på jobbet verkar kunna ge mig ett skift då med. De var riktigt coola med hela grejen att jag grinade över att ha ont. Chefen som är en STORvuxen, maffialiknande kille hämtade dricka åt mig medan den andra killen försökte komma på en bra lösning på mitt "inte-kunna-stå-upp-ordentligt-problem". Jag älskar folket jag jobbar med helt enkelt.
/emmeli som ber om ursäkt för ett oerhört långt, krångligt och ostrukturerat inlägg
januari 03, 2009
nyårsafton i bilder
Vår kväll började med att vi åkte ner till hamnen till klubben där vi planerat att spendera kvällen. Vi var där redan vid sju för överallt hade vi hört att det skulle vara fullpackat med folk och nästintill omöjligt att ta sig fram där inne. När vi kom dit var det i stort sett tomt. Haha! Vad som grämer mig annars var att vi missade den stora fyverkerishowen som visas vid bron. Hur dum får man vara som missar något som Sydney verkligen är känt för? Som bara händer en gång om året. Det är bara galenskap. Suck, jag kan ju i alla fall lägga upp lite vad vi faktiskt såg. Och hur snygga vi faktiskt såg ut.
HAPPY NEW YEARS!
HAPPY NEW YEARS!
december 31, 2008
SUCKAZ!
till att börja med är jag medveten om att mitt förra inlägg var lite ostrukturerat och förvirrande. förlåt för det.
för att undvika ytterligare missförstånd håller jag mig i fortsättningen i första hand till bilder.
PRETTY SWEET!
december 29, 2008
hur man kan resa i tiden.
Idag gick jag upp klockan tio (vi har börjat ett nytt liv den här veckan som utesluter att sova till tolv) för att åka in till stan och köpa en nyårsklänning. Jag började att gå till en affär som säljer kläder i de flesta prisklasser, relativt billigt till ganska inte så billigt. Vi skulle väl kunna jämföra det med Vero Moda fast utbudet här nere är väldigt mycket större. Det finns få saker jag hatar lika mycket som att shoppa när man måste specialisera sig på ett speciellt klädesplagg, desto värre nu då när det gällde att jag skulle köpa en posh klänning eftersom stället och området vi ska till på nyår (antagligen) innebär en väldigt uppklädd tillställning. Jag vet inte om vi har berättat det men vi ska ner till Darling Harbour, dvs hamnen, och gå på en klubb och förhoppningsvis kunna se fyverkerierna över bron och Operahuset.
För att återgå till mitt frustrerande och antagligen inte så intressanta shoppingögonblick. Jag tror jag provade varenda glansig och svart klänning i hela butiken för det var ungefär så jag hade väntat mig att min nyårsklänning skulle se ut. Tillslut så tröttnade jag ju så klart och min frustration växte ännu mer när Tessi ringde och berättade att hon var på väg mot stranden i solskenet. Jag bestämde mig för att prova lite klänningar utanför lådan och plockade ner en vit oglansig tubtopsklänning som jag tog med mig till provrummet och som sedan kom att bli min outfit till imorgon. Jag säger er, jag kommer att se ut som Marilyn Monroe minus det lockiga håret och de röda läpparna då. Kickass!
Efter det åkte även jag ut till stranden efter att jag gjort en snabbvisit på vårt stammis-internetcafé eftersom att jag imorgon fick pengaångest så sökte jag i ren desperation efter ett caféjobb och ringde till en kille som bad mig skicka min resume till honom. Pengaångesten innebar att jag satte över pengar till mitt kort för att kunna betala min klänning och insåg att jag hade kommit under 100 000 kronors-gränsen vilket jag för det första lovat mig själv att inte göra och för det andra bara är ett hårt slag för mitt psyke.
Oj, nu måste jag springa. Jag håller på att baka äppelpaj. Och vår ugn är lurig, det finns inga gradantal och ingen belysning så det gäller att hålla vakt.
/emm.
PS. Jag kanske borde behålla de röda läpparna också?
För att återgå till mitt frustrerande och antagligen inte så intressanta shoppingögonblick. Jag tror jag provade varenda glansig och svart klänning i hela butiken för det var ungefär så jag hade väntat mig att min nyårsklänning skulle se ut. Tillslut så tröttnade jag ju så klart och min frustration växte ännu mer när Tessi ringde och berättade att hon var på väg mot stranden i solskenet. Jag bestämde mig för att prova lite klänningar utanför lådan och plockade ner en vit oglansig tubtopsklänning som jag tog med mig till provrummet och som sedan kom att bli min outfit till imorgon. Jag säger er, jag kommer att se ut som Marilyn Monroe minus det lockiga håret och de röda läpparna då. Kickass!
Efter det åkte även jag ut till stranden efter att jag gjort en snabbvisit på vårt stammis-internetcafé eftersom att jag imorgon fick pengaångest så sökte jag i ren desperation efter ett caféjobb och ringde till en kille som bad mig skicka min resume till honom. Pengaångesten innebar att jag satte över pengar till mitt kort för att kunna betala min klänning och insåg att jag hade kommit under 100 000 kronors-gränsen vilket jag för det första lovat mig själv att inte göra och för det andra bara är ett hårt slag för mitt psyke.
Oj, nu måste jag springa. Jag håller på att baka äppelpaj. Och vår ugn är lurig, det finns inga gradantal och ingen belysning så det gäller att hålla vakt.
/emm.
PS. Jag kanske borde behålla de röda läpparna också?
december 27, 2008
<3
GOD JUL (i efterskott) OCH GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!
Hoppas att ni haft en bra julhelg med köttbullarna och julegröten! Vi spenderade hela dagen på stranden. Vi struntade i att gå till Svenska Kyrkans julbord och att delade inte heller ut några paket eftersom vi ändå inte hade någon julkänsla. Istället firade vi julaftonen på ett riktigt australiensiskt sätt, med barbeque och öl.Haha, det juligaste var ändå att Sebastian och Veli var utklädda till tomtar. All day!
-e
december 19, 2008
just my luck
Mina timmar som dagdrivare ar raknade. The sweet days of unemployment are - over.
Jag har under veckan som gatt i vanlig ordning sokt diverse jobb (over internet, sa klart), med ett engagemang som skulle kunna anses som halvhjartat. Dom da av min forvaning nar jag faktiskt kammar hem inte mindre an tva arbetsintervjuer! Inte bara ar de samma vecka, utan aven samma dag, tva timmar isar, i tva olika fororter. Piece a cake!
Forsta intervjuen var angaende ett cateringjobb pa utomhusbion nere vid operahuset har i Sydney. Forutsattningar ar ganska skona. Det handlar om fyra till fem timmars arbete om dagen, iofs sju dagar i veckan men anda, i en och en halv manad. Serveringen stanger i tid med att filmen borjar, da det ar fritt fram for oss att ta for oss av maten, sla oss ner och (valfortjant?) njuta av filmen. http://www.stgeorgeopenair.com.au/ for er som ar nyfikna.
Jobb nummer tva innebar arbete for en av Sydney's kapplopningsbanor, alternativt cricketarenan i centennial parklands (fem minuter fran vart hus, sweet!). Intervjun var den mest udda jag varit med om (av alla tre haha). Okej for gemensamma intervjuer, men det har var lite val extremt. Vi var ungefar femtio personer i samma rum, stamningen i rummet skulle kunna jamforas med nagot slags upprop/foraldrarmote dar ingen ar riktigt saker pa vad som egentligen pagar. Mot slutet, efter den obligatoriska fragestunden, verkade det dessutom som om de kollektivt anstallde alla och bad oss komma tillbaka pa lordag for att lamna vidare detaljer.
Jag antar att jag genom forsta raden i mitt inlagg redan gett bort slutet pa historien. Either way, either way. De ringde fran catering firman i fredags (till Emmeli av nagon anledning) och fragade om jag fortfarande var intresserad. Hell yeah! Nu borjar jag inte forran 12 januari, vilket innebar att Sydney ar staden med stort S till slutet av februari.
Efter det tappade jag intresse for det andra jobbet stannade uppe till fyra pa fredagkvallen (darav min massiva bloggaktivitet), trots vetskapen om motet klockan tio nastkommande dag. Emmeli var duktig nog att stalla klocka och faktiskt ga, medan jag, helt okontaktbar, lugnt snoozade till tidig eftermiddag. En mindre tsunami av anger skoljde dock over mig efter ett tag, mest eftersom jag gatt miste om en sadan enkel chans till erfarenhet av barjobb och en extra referens, sa jag ringde och lyckades fa en andra chans. Numera ar det mandag, och forhoppningsvis enmansintervju, som galler. Vi far se hur det hela utvecklar sig.
Jag borjade for ovrigt stroprata lite med en amerikansk kille medan vi vantade pa att massintervjuas. Jag vet inte vilken genetisk kodning som ar snedvriden hos mig, men jag ar verkligen hopplos nar det galler att bedoma folks alder. Vi pratade ett tag och jobbade oss igenom de vanliga omradena, varfor man ar i australien och yada. Han berattade for mig att han precis hade gatt ur skolan hemma och kande for att gora nagot annorlunda. Jag reflekterade inte alltfor lange over det faktum att han var yngre an mig, han verkade fortfarande valdigt mogen for sin alder. Eftersom han bor i Coogee tog vi samma tag och aterupptog vart samtal. Vi diskuterar det faktum att jag snart kommer att ga in pa mitt tredje gapyear (aret/n mellan gymnasiet och universitet) och hur ovanligt det var att man gjorde nagot sadant in the u.s and a. Lite forsiktigt papekar jag att det ar ju faktiskt det han gor. Och det ar val nu det kommer fram att han faktiskt gatt ut universitet, ar 24 ar och inte alls 18 som jag antydde. Det faktum att han dessutom ar 2.05 och darmed huvudet langre verkade inte stora min uppfattning om honom som tva ar yngre. Fair enough, tankte jag och forsokte slata over det hela.
-theresia
Jag har under veckan som gatt i vanlig ordning sokt diverse jobb (over internet, sa klart), med ett engagemang som skulle kunna anses som halvhjartat. Dom da av min forvaning nar jag faktiskt kammar hem inte mindre an tva arbetsintervjuer! Inte bara ar de samma vecka, utan aven samma dag, tva timmar isar, i tva olika fororter. Piece a cake!
Forsta intervjuen var angaende ett cateringjobb pa utomhusbion nere vid operahuset har i Sydney. Forutsattningar ar ganska skona. Det handlar om fyra till fem timmars arbete om dagen, iofs sju dagar i veckan men anda, i en och en halv manad. Serveringen stanger i tid med att filmen borjar, da det ar fritt fram for oss att ta for oss av maten, sla oss ner och (valfortjant?) njuta av filmen. http://www.stgeorgeopenair.com.au/ for er som ar nyfikna.
Jobb nummer tva innebar arbete for en av Sydney's kapplopningsbanor, alternativt cricketarenan i centennial parklands (fem minuter fran vart hus, sweet!). Intervjun var den mest udda jag varit med om (av alla tre haha). Okej for gemensamma intervjuer, men det har var lite val extremt. Vi var ungefar femtio personer i samma rum, stamningen i rummet skulle kunna jamforas med nagot slags upprop/foraldrarmote dar ingen ar riktigt saker pa vad som egentligen pagar. Mot slutet, efter den obligatoriska fragestunden, verkade det dessutom som om de kollektivt anstallde alla och bad oss komma tillbaka pa lordag for att lamna vidare detaljer.
Jag antar att jag genom forsta raden i mitt inlagg redan gett bort slutet pa historien. Either way, either way. De ringde fran catering firman i fredags (till Emmeli av nagon anledning) och fragade om jag fortfarande var intresserad. Hell yeah! Nu borjar jag inte forran 12 januari, vilket innebar att Sydney ar staden med stort S till slutet av februari.
Efter det tappade jag intresse for det andra jobbet stannade uppe till fyra pa fredagkvallen (darav min massiva bloggaktivitet), trots vetskapen om motet klockan tio nastkommande dag. Emmeli var duktig nog att stalla klocka och faktiskt ga, medan jag, helt okontaktbar, lugnt snoozade till tidig eftermiddag. En mindre tsunami av anger skoljde dock over mig efter ett tag, mest eftersom jag gatt miste om en sadan enkel chans till erfarenhet av barjobb och en extra referens, sa jag ringde och lyckades fa en andra chans. Numera ar det mandag, och forhoppningsvis enmansintervju, som galler. Vi far se hur det hela utvecklar sig.
Jag borjade for ovrigt stroprata lite med en amerikansk kille medan vi vantade pa att massintervjuas. Jag vet inte vilken genetisk kodning som ar snedvriden hos mig, men jag ar verkligen hopplos nar det galler att bedoma folks alder. Vi pratade ett tag och jobbade oss igenom de vanliga omradena, varfor man ar i australien och yada. Han berattade for mig att han precis hade gatt ur skolan hemma och kande for att gora nagot annorlunda. Jag reflekterade inte alltfor lange over det faktum att han var yngre an mig, han verkade fortfarande valdigt mogen for sin alder. Eftersom han bor i Coogee tog vi samma tag och aterupptog vart samtal. Vi diskuterar det faktum att jag snart kommer att ga in pa mitt tredje gapyear (aret/n mellan gymnasiet och universitet) och hur ovanligt det var att man gjorde nagot sadant in the u.s and a. Lite forsiktigt papekar jag att det ar ju faktiskt det han gor. Och det ar val nu det kommer fram att han faktiskt gatt ut universitet, ar 24 ar och inte alls 18 som jag antydde. Det faktum att han dessutom ar 2.05 och darmed huvudet langre verkade inte stora min uppfattning om honom som tva ar yngre. Fair enough, tankte jag och forsokte slata over det hela.
-theresia
hello? HELLO?
Vilka ar ni som laser egentligen?
(jag vill bara ha lite mer respons, det blir mycket roligare da. om ni inte vet vad ni ska skriva sa skriv bara hej. da blir jag glad)
Puss pa er!
/e
PS. Nu vande jag mig om och far se Tessi sitta och ata jordnotssmor ur en burk med kniv. Jag alskar den bruden! SKARPT!
(jag vill bara ha lite mer respons, det blir mycket roligare da. om ni inte vet vad ni ska skriva sa skriv bara hej. da blir jag glad)
Puss pa er!
/e
PS. Nu vande jag mig om och far se Tessi sitta och ata jordnotssmor ur en burk med kniv. Jag alskar den bruden! SKARPT!
the monkey's out of the bottle now!
Alright, im on it again. Det är sedan två timmar tillbaka den 20 december, lokal tid. Fyra dagar till the d-day - dopparedagen. Inte heller i år har några julkänslor lyckats slå sig till ro i min högtidscyniska kropp. Även om vi försökt, och som vi försökt! Det började ganska harmlöst: julkortsskrivande, christer sjögren-lyssnande, julgransratande, ni vet. Nästa steg var det obligatoriska lussebullsbaket. Nu är det ju så att jag lyckats gå tjugo år utan att faktiskt baka lussebullar själv, något som skulle komma att få ödesdigra konsekvenser - denna gång i form av en ostsmakande variant av vårt högt aktade sötbröd. Buerk. Detta i sin tur eskalerade till pepparkaksbak. Nåja, riktigt så långt gick det väl inte. Med kniv och gaffel tuggade vi ner rå julkänsla. Men nej, vi kammade noll. Zero. Nada.
Jag ger nu officiellt upp. Jag spenderar förhoppningsvis julafton på stranden, äter en julmiddag i form av barbequeade kycklingvingar och njuter av att för en gångs skull inte tvingas genomlida 'kan du vissla johanna?' ljudliga protester till trots. Samtidigt kommer jag självklart sända en tanke till nordligare breddgrader. Till det adventsljusstaks-upplysta julmörkret, den sedan länge borttöade snön, doften av nygriljerad skinka, pappas köttbullar och återstoden av min älskade familj.
Även årets luciafirande var allt annat än traditionellt. Vi spenderade största delen av dagen på coogee beach och kvällen ägnades åt moonlight cinema i centennialparken. Trots lite rookiemisstag (som att inte ta med sig filt och picknickkorg, doh!) blev det en väldigt lyckad kväll, mycket tack vare filmvalet; Pineapple Express! Jag, min förtrogna och Seth Rogen i sitt esse, under ett träd, i centenniel park, Sydney, NSW, Australien, andra sidan jordklotet.
-t
Jag ger nu officiellt upp. Jag spenderar förhoppningsvis julafton på stranden, äter en julmiddag i form av barbequeade kycklingvingar och njuter av att för en gångs skull inte tvingas genomlida 'kan du vissla johanna?' ljudliga protester till trots. Samtidigt kommer jag självklart sända en tanke till nordligare breddgrader. Till det adventsljusstaks-upplysta julmörkret, den sedan länge borttöade snön, doften av nygriljerad skinka, pappas köttbullar och återstoden av min älskade familj.
Även årets luciafirande var allt annat än traditionellt. Vi spenderade största delen av dagen på coogee beach och kvällen ägnades åt moonlight cinema i centennialparken. Trots lite rookiemisstag (som att inte ta med sig filt och picknickkorg, doh!) blev det en väldigt lyckad kväll, mycket tack vare filmvalet; Pineapple Express! Jag, min förtrogna och Seth Rogen i sitt esse, under ett träd, i centenniel park, Sydney, NSW, Australien, andra sidan jordklotet.
-t
sa det finns morkhariga svenskor ocksa?
Jag pratade med lillebror idag och fick fragan hur det gar med vara engelskakunskaper. Det har ar en ganska kul sak enligt mig. Det ar nastan ingen som tror att vi kommer fran Sverige, sa lange de inte tanker pa vilken harfarg vi har sa att saga (vilket ar en annan rolig sak, de flesta manniskor vi traffar har nere tror pa fullt allvar att alla tjejer fran Sverige ar blonda, jag skulle saga att det ar den vanligaste fragan vi far om man bortser fran den forsta obligatoriska nationalitetsfragan).
Oftast tror folk att vi ar fran Kanada och jag kan se likheten for jag antar att vi pratar i samma lugna takt och sager orden lika ordentligt som dem men nar det kommer till uttalen sa ar olikheterna desto storre. Annars har vi val fatt ett par utpekningar om att vara engelska, australiensiska eller irlandare (vilket jag verkligen inte forstar).
Haromdagen traffade jag en skotsk kille som jag stod och pratade med i ungefar tio minuter innan han fragade vart jag kom ifran efter att han fatt reda pa att jag inte var australiensisk. Jag svarade att jag var svensk varpa han undrade hur jag hade kunnat lara mig sa bra engelska for han hade tydligen varit nara pa att starta ett slagsmal (antagligen ett skamt, jag vet inte riktigt, jag kunde inte riktigt lasa hans ansiktsuttryck) pa grund av att han trodde att jag tillhorde hans bittra fiender engelsmannen. Ar det inte underbart?!
Oj, nu glomde jag nastan bort vad det var jag tankte att jag skulle skriva om! Jag menar, angaende engelskakunskaperna sa ligger de nog kvar pa ungefar samma niva som tidigare forutom att det ar sa mycket lattare att pussla ihop och lagga fram meningar nu an vad det var under de tva forsta veckorna. Allt handlar om sjalvfortroendet antar jag. Vilken tur for mig att det ar nagot jag har mycket av. Haha! Jag far bara hoppas pa att jag inte slutar som en Victoria Silvstedt-brud som blandar engelska och svenska i varenda mening med ett helt virrvarv av dialekter och accenter.
-emmeli
Oftast tror folk att vi ar fran Kanada och jag kan se likheten for jag antar att vi pratar i samma lugna takt och sager orden lika ordentligt som dem men nar det kommer till uttalen sa ar olikheterna desto storre. Annars har vi val fatt ett par utpekningar om att vara engelska, australiensiska eller irlandare (vilket jag verkligen inte forstar).
Haromdagen traffade jag en skotsk kille som jag stod och pratade med i ungefar tio minuter innan han fragade vart jag kom ifran efter att han fatt reda pa att jag inte var australiensisk. Jag svarade att jag var svensk varpa han undrade hur jag hade kunnat lara mig sa bra engelska for han hade tydligen varit nara pa att starta ett slagsmal (antagligen ett skamt, jag vet inte riktigt, jag kunde inte riktigt lasa hans ansiktsuttryck) pa grund av att han trodde att jag tillhorde hans bittra fiender engelsmannen. Ar det inte underbart?!
Oj, nu glomde jag nastan bort vad det var jag tankte att jag skulle skriva om! Jag menar, angaende engelskakunskaperna sa ligger de nog kvar pa ungefar samma niva som tidigare forutom att det ar sa mycket lattare att pussla ihop och lagga fram meningar nu an vad det var under de tva forsta veckorna. Allt handlar om sjalvfortroendet antar jag. Vilken tur for mig att det ar nagot jag har mycket av. Haha! Jag far bara hoppas pa att jag inte slutar som en Victoria Silvstedt-brud som blandar engelska och svenska i varenda mening med ett helt virrvarv av dialekter och accenter.
-emmeli
Pinkie square
För klarhet (även till viss del balans och fin statistik) väljer jag att dela upp mina updates. Hold thight!
Wowza! tänkte jag vände mig till min vapendragare för förtröstan och vägledning. Ett mutter senare bestämde jag mig för att göra det enda rätta och övereagera. Sagt och gjort, jag pallrade mig iväg till närmsta sjukhus (note to self: be aldrig aussies om vägbeskrivning, det leder inte någonstans). Väl där, efter diverse incheckningsformaliteter, slog jag mig till ro i en av stolarna på akutmottagningen och väntade snällt på min tur. Efter en timme kom han så: Dr Mark. Marky mark and the funky bunch. Och så blev det konstaterat: två rispor i ögot och ett milt fall av conjunctivitis, pink eye om ni så vill.
Markie bjöd inte bara på ett par orangea ögondroppar, utan som glasyr på kakan blev jag även tilldelad min alldeles egna uppsättning ögondroppar (genomskinliga, inget spex), en salva och kloka ord på vägen. Tydligen var ögoninfektionen jag ådragit mig väldigt smittsam och det var visst bäst att agera lite lonewolf inom vissa områden. Jag ska väl dock inte påstå att detta var någon större överraskning med tanke på att tre av våra vänner även de drabbats av det rosa ögats hämnd. Nu kom jag undan relativt lindrigt den här gången och för tillfället verkar det även som emmeli skonats från det hela. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det kunde varit värre.
Inte för att skratta åt andra människors olycka, men: HAHA!
First things first: för sisådär en dryg vecka sedan vaknade jag i vanlig ordning upp kring elvasnåret, bara för att till min fasa inse att jag inte kan öppna mitt vänstra öga.
Wowza! tänkte jag vände mig till min vapendragare för förtröstan och vägledning. Ett mutter senare bestämde jag mig för att göra det enda rätta och övereagera. Sagt och gjort, jag pallrade mig iväg till närmsta sjukhus (note to self: be aldrig aussies om vägbeskrivning, det leder inte någonstans). Väl där, efter diverse incheckningsformaliteter, slog jag mig till ro i en av stolarna på akutmottagningen och väntade snällt på min tur. Efter en timme kom han så: Dr Mark. Marky mark and the funky bunch. Och så blev det konstaterat: två rispor i ögot och ett milt fall av conjunctivitis, pink eye om ni så vill.
Markie bjöd inte bara på ett par orangea ögondroppar, utan som glasyr på kakan blev jag även tilldelad min alldeles egna uppsättning ögondroppar (genomskinliga, inget spex), en salva och kloka ord på vägen. Tydligen var ögoninfektionen jag ådragit mig väldigt smittsam och det var visst bäst att agera lite lonewolf inom vissa områden. Jag ska väl dock inte påstå att detta var någon större överraskning med tanke på att tre av våra vänner även de drabbats av det rosa ögats hämnd. Nu kom jag undan relativt lindrigt den här gången och för tillfället verkar det även som emmeli skonats från det hela. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det kunde varit värre.
Inte för att skratta åt andra människors olycka, men: HAHA!-tezan!
you have to speak up, im wearing a towel.
So okay, lets go. Jag tankte aven jag bidra med lite alster pa den blogg som sa politiskt korrekt fortfarande benamns som 'var' haha. JAG VET! att jag varit en aning franvarande. Mojliga, inte bra, men mojliga forklaringar foljer:
a) jag ar upptagen, mestadels med att gora ingenting, men likval upptagen.
b) jag har problem med att tanka utanfor ladan och skriver endast nar uppenbara bloggsaker intraffar
c) (och det har ar min favorit) lattja
/t
a) jag ar upptagen, mestadels med att gora ingenting, men likval upptagen.
b) jag har problem med att tanka utanfor ladan och skriver endast nar uppenbara bloggsaker intraffar
c) (och det har ar min favorit) lattja
/t
december 17, 2008
OUR CRIB
Välkomna till Kensington Road, no 47. Ey.
Vårt underbara rum, med galler framför fönstret (om man öppnar det ramlar det också in sniglar) med den härliga klängväxten utanför.
Jag är medveten om att min kompanjon sover men vad är sängen annars till för. Vi har två datorer, queensize bed och en garderob. Awesome! (lägg också märke till plastväxten som finns i nedkanten av bilden som har följt med oss sedan tiden på Boomerang)
Köket som vi delar med resten av folket. Hyllan längst ner till vänster är vår. Den består mest av pasta, nudlar (riktiga nudlar, inget 2-minuterstrams) och konserverade grönsaker.
Tv-rummet som vi också delar på. Inget speciellt, ett par kanaler på en suddig tv men vad gör det när man har ett akvarium utan fiskar och en pyntad julgran att titta på. Haha!
This is the backyard. När sommaren väl kommer ska det ordnas fräscha grillfester och allmänt bra baksidehäng där. Och som Tessi precis sa "Det gäller ju att passa på när vi för en gångs skull har städat."
-emm.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
