SUCKAZ!

till att börja med är jag medveten om att mitt förra inlägg var lite ostrukturerat och förvirrande. förlåt för det.

för att undvika ytterligare missförstånd håller jag mig i fortsättningen i första hand till bilder.

PRETTY SWEET!

hur man kan resa i tiden.

Idag gick jag upp klockan tio (vi har börjat ett nytt liv den här veckan som utesluter att sova till tolv) för att åka in till stan och köpa en nyårsklänning. Jag började att gå till en affär som säljer kläder i de flesta prisklasser, relativt billigt till ganska inte så billigt. Vi skulle väl kunna jämföra det med Vero Moda fast utbudet här nere är väldigt mycket större. Det finns få saker jag hatar lika mycket som att shoppa när man måste specialisera sig på ett speciellt klädesplagg, desto värre nu då när det gällde att jag skulle köpa en posh klänning eftersom stället och området vi ska till på nyår (antagligen) innebär en väldigt uppklädd tillställning. Jag vet inte om vi har berättat det men vi ska ner till Darling Harbour, dvs hamnen, och gå på en klubb och förhoppningsvis kunna se fyverkerierna över bron och Operahuset.

För att återgå till mitt frustrerande och antagligen inte så intressanta shoppingögonblick. Jag tror jag provade varenda glansig och svart klänning i hela butiken för det var ungefär så jag hade väntat mig att min nyårsklänning skulle se ut. Tillslut så tröttnade jag ju så klart och min frustration växte ännu mer när Tessi ringde och berättade att hon var på väg mot stranden i solskenet. Jag bestämde mig för att prova lite klänningar utanför lådan och plockade ner en vit oglansig tubtopsklänning som jag tog med mig till provrummet och som sedan kom att bli min outfit till imorgon. Jag säger er, jag kommer att se ut som Marilyn Monroe minus det lockiga håret och de röda läpparna då. Kickass!

Efter det åkte även jag ut till stranden efter att jag gjort en snabbvisit på vårt stammis-internetcafé eftersom att jag imorgon fick pengaångest så sökte jag i ren desperation efter ett caféjobb och ringde till en kille som bad mig skicka min resume till honom. Pengaångesten innebar att jag satte över pengar till mitt kort för att kunna betala min klänning och insåg att jag hade kommit under 100 000 kronors-gränsen vilket jag för det första lovat mig själv att inte göra och för det andra bara är ett hårt slag för mitt psyke.

Oj, nu måste jag springa. Jag håller på att baka äppelpaj. Och vår ugn är lurig, det finns inga gradantal och ingen belysning så det gäller att hålla vakt.

/emm.

PS. Jag kanske borde behålla de röda läpparna också?

<3

GOD JUL (i efterskott) OCH GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

Hoppas att ni haft en bra julhelg med köttbullarna och julegröten! Vi spenderade hela dagen på stranden. Vi struntade i att gå till Svenska Kyrkans julbord och att delade inte heller ut några paket eftersom vi ändå inte hade någon julkänsla. Istället firade vi julaftonen på ett riktigt australiensiskt sätt, med barbeque och öl.

Haha, det juligaste var ändå att Sebastian och Veli var utklädda till tomtar. All day!

-e

just my luck

Mina timmar som dagdrivare ar raknade. The sweet days of unemployment are - over.

Jag har under veckan som gatt i vanlig ordning sokt diverse jobb (over internet, sa klart), med ett engagemang som skulle kunna anses som halvhjartat. Dom da av min forvaning nar jag faktiskt kammar hem inte mindre an tva arbetsintervjuer! Inte bara ar de samma vecka, utan aven samma dag, tva timmar isar, i tva olika fororter. Piece a cake!

Forsta intervjuen var angaende ett cateringjobb pa utomhusbion nere vid operahuset har i Sydney. Forutsattningar ar ganska skona. Det handlar om fyra till fem timmars arbete om dagen, iofs sju dagar i veckan men anda, i en och en halv manad. Serveringen stanger i tid med att filmen borjar, da det ar fritt fram for oss att ta for oss av maten, sla oss ner och (valfortjant?) njuta av filmen. http://www.stgeorgeopenair.com.au/ for er som ar nyfikna.

Jobb nummer tva innebar arbete for en av Sydney's kapplopningsbanor, alternativt cricketarenan i centennial parklands (fem minuter fran vart hus, sweet!). Intervjun var den mest udda jag varit med om (av alla tre haha). Okej for gemensamma intervjuer, men det har var lite val extremt. Vi var ungefar femtio personer i samma rum, stamningen i rummet skulle kunna jamforas med nagot slags upprop/foraldrarmote dar ingen ar riktigt saker pa vad som egentligen pagar. Mot slutet, efter den obligatoriska fragestunden, verkade det dessutom som om de kollektivt anstallde alla och bad oss komma tillbaka pa lordag for att lamna vidare detaljer.

Jag antar att jag genom forsta raden i mitt inlagg redan gett bort slutet pa historien. Either way, either way. De ringde fran catering firman i fredags (till Emmeli av nagon anledning) och fragade om jag fortfarande var intresserad. Hell yeah! Nu borjar jag inte forran 12 januari, vilket innebar att Sydney ar staden med stort S till slutet av februari.

Efter det tappade jag intresse for det andra jobbet stannade uppe till fyra pa fredagkvallen (darav min massiva bloggaktivitet), trots vetskapen om motet klockan tio nastkommande dag. Emmeli var duktig nog att stalla klocka och faktiskt ga, medan jag, helt okontaktbar, lugnt snoozade till tidig eftermiddag. En mindre tsunami av anger skoljde dock over mig efter ett tag, mest eftersom jag gatt miste om en sadan enkel chans till erfarenhet av barjobb och en extra referens, sa jag ringde och lyckades fa en andra chans. Numera ar det mandag, och forhoppningsvis enmansintervju, som galler. Vi far se hur det hela utvecklar sig.

Jag borjade for ovrigt stroprata lite med en amerikansk kille medan vi vantade pa att massintervjuas. Jag vet inte vilken genetisk kodning som ar snedvriden hos mig, men jag ar verkligen hopplos nar det galler att bedoma folks alder. Vi pratade ett tag och jobbade oss igenom de vanliga omradena, varfor man ar i australien och yada. Han berattade for mig att han precis hade gatt ur skolan hemma och kande for att gora nagot annorlunda. Jag reflekterade inte alltfor lange over det faktum att han var yngre an mig, han verkade fortfarande valdigt mogen for sin alder. Eftersom han bor i Coogee tog vi samma tag och aterupptog vart samtal. Vi diskuterar det faktum att jag snart kommer att ga in pa mitt tredje gapyear (aret/n mellan gymnasiet och universitet) och hur ovanligt det var att man gjorde nagot sadant in the u.s and a. Lite forsiktigt papekar jag att det ar ju faktiskt det han gor. Och det ar val nu det kommer fram att han faktiskt gatt ut universitet, ar 24 ar och inte alls 18 som jag antydde. Det faktum att han dessutom ar 2.05 och darmed huvudet langre verkade inte stora min uppfattning om honom som tva ar yngre. Fair enough, tankte jag och forsokte slata over det hela.

-theresia

hello? HELLO?

Vilka ar ni som laser egentligen?

(jag vill bara ha lite mer respons, det blir mycket roligare da. om ni inte vet vad ni ska skriva sa skriv bara hej. da blir jag glad)

Puss pa er!
/e


PS. Nu vande jag mig om och far se Tessi sitta och ata jordnotssmor ur en burk med kniv. Jag alskar den bruden! SKARPT!

the monkey's out of the bottle now!

Alright, im on it again. Det är sedan två timmar tillbaka den 20 december, lokal tid. Fyra dagar till the d-day - dopparedagen. Inte heller i år har några julkänslor lyckats slå sig till ro i min högtidscyniska kropp. Även om vi försökt, och som vi försökt! Det började ganska harmlöst: julkortsskrivande, christer sjögren-lyssnande, julgransratande, ni vet. Nästa steg var det obligatoriska lussebullsbaket. Nu är det ju så att jag lyckats gå tjugo år utan att faktiskt baka lussebullar själv, något som skulle komma att få ödesdigra konsekvenser - denna gång i form av en ostsmakande variant av vårt högt aktade sötbröd. Buerk. Detta i sin tur eskalerade till pepparkaksbak. Nåja, riktigt så långt gick det väl inte. Med kniv och gaffel tuggade vi ner rå julkänsla. Men nej, vi kammade noll. Zero. Nada.

Jag ger nu officiellt upp. Jag spenderar förhoppningsvis julafton på stranden, äter en julmiddag i form av barbequeade kycklingvingar och njuter av att för en gångs skull inte tvingas genomlida 'kan du vissla johanna?' ljudliga protester till trots. Samtidigt kommer jag självklart sända en tanke till nordligare breddgrader. Till det adventsljusstaks-upplysta julmörkret, den sedan länge borttöade snön, doften av nygriljerad skinka, pappas köttbullar och återstoden av min älskade familj.

Även årets luciafirande var allt annat än traditionellt. Vi spenderade största delen av dagen på coogee beach och kvällen ägnades åt moonlight cinema i centennialparken. Trots lite rookiemisstag (som att inte ta med sig filt och picknickkorg, doh!) blev det en väldigt lyckad kväll, mycket tack vare filmvalet; Pineapple Express! Jag, min förtrogna och Seth Rogen i sitt esse, under ett träd, i centenniel park, Sydney, NSW, Australien, andra sidan jordklotet.

-t

sa det finns morkhariga svenskor ocksa?

Jag pratade med lillebror idag och fick fragan hur det gar med vara engelskakunskaper. Det har ar en ganska kul sak enligt mig. Det ar nastan ingen som tror att vi kommer fran Sverige, sa lange de inte tanker pa vilken harfarg vi har sa att saga (vilket ar en annan rolig sak, de flesta manniskor vi traffar har nere tror pa fullt allvar att alla tjejer fran Sverige ar blonda, jag skulle saga att det ar den vanligaste fragan vi far om man bortser fran den forsta obligatoriska nationalitetsfragan).

Oftast tror folk att vi ar fran Kanada och jag kan se likheten for jag antar att vi pratar i samma lugna takt och sager orden lika ordentligt som dem men nar det kommer till uttalen sa ar olikheterna desto storre. Annars har vi val fatt ett par utpekningar om att vara engelska, australiensiska eller irlandare (vilket jag verkligen inte forstar).
Haromdagen traffade jag en skotsk kille som jag stod och pratade med i ungefar tio minuter innan han fragade vart jag kom ifran efter att han fatt reda pa att jag inte var australiensisk. Jag svarade att jag var svensk varpa han undrade hur jag hade kunnat lara mig sa bra engelska for han hade tydligen varit nara pa att starta ett slagsmal (antagligen ett skamt, jag vet inte riktigt, jag kunde inte riktigt lasa hans ansiktsuttryck) pa grund av att han trodde att jag tillhorde hans bittra fiender engelsmannen. Ar det inte underbart?!

Oj, nu glomde jag nastan bort vad det var jag tankte att jag skulle skriva om! Jag menar, angaende engelskakunskaperna sa ligger de nog kvar pa ungefar samma niva som tidigare forutom att det ar sa mycket lattare att pussla ihop och lagga fram meningar nu an vad det var under de tva forsta veckorna. Allt handlar om sjalvfortroendet antar jag. Vilken tur for mig att det ar nagot jag har mycket av. Haha! Jag far bara hoppas pa att jag inte slutar som en Victoria Silvstedt-brud som blandar engelska och svenska i varenda mening med ett helt virrvarv av dialekter och accenter.


-emmeli

Pinkie square

För klarhet (även till viss del balans och fin statistik) väljer jag att dela upp mina updates. Hold thight!

First things first: för sisådär en dryg vecka sedan vaknade jag i vanlig ordning upp kring elvasnåret, bara för att till min fasa inse att jag inte kan öppna mitt vänstra öga.

Wowza! tänkte jag vände mig till min vapendragare för förtröstan och vägledning. Ett mutter senare bestämde jag mig för att göra det enda rätta och övereagera. Sagt och gjort, jag pallrade mig iväg till närmsta sjukhus (note to self: be aldrig aussies om vägbeskrivning, det leder inte någonstans). Väl där, efter diverse incheckningsformaliteter, slog jag mig till ro i en av stolarna på akutmottagningen och väntade snällt på min tur. Efter en timme kom han så: Dr Mark. Marky mark and the funky bunch. Och så blev det konstaterat: två rispor i ögot och ett milt fall av conjunctivitis, pink eye om ni så vill.

Markie bjöd inte bara på ett par orangea ögondroppar, utan som glasyr på kakan blev jag även tilldelad min alldeles egna uppsättning ögondroppar (genomskinliga, inget spex), en salva och kloka ord på vägen. Tydligen var ögoninfektionen jag ådragit mig väldigt smittsam och det var visst bäst att agera lite lonewolf inom vissa områden. Jag ska väl dock inte påstå att detta var någon större överraskning med tanke på att tre av våra vänner även de drabbats av det rosa ögats hämnd. Nu kom jag undan relativt lindrigt den här gången och för tillfället verkar det även som emmeli skonats från det hela. Såhär i efterhand kan jag bara konstatera att det kunde varit värre.

Inte för att skratta åt andra människors olycka, men: HAHA!

-tezan!

you have to speak up, im wearing a towel.

So okay, lets go. Jag tankte aven jag bidra med lite alster pa den blogg som sa politiskt korrekt fortfarande benamns som 'var' haha. JAG VET! att jag varit en aning franvarande. Mojliga, inte bra, men mojliga forklaringar foljer:

a) jag ar upptagen, mestadels med att gora ingenting, men likval upptagen.
b) jag har problem med att tanka utanfor ladan och skriver endast nar uppenbara bloggsaker intraffar
c) (och det har ar min favorit) lattja


/t

OUR CRIB

Välkomna till Kensington Road, no 47. Ey.

Vårt underbara rum, med galler framför fönstret (om man öppnar det ramlar det också in sniglar) med den härliga klängväxten utanför.
Jag är medveten om att min kompanjon sover men vad är sängen annars till för. Vi har två datorer, queensize bed och en garderob. Awesome! (lägg också märke till plastväxten som finns i nedkanten av bilden som har följt med oss sedan tiden på Boomerang)
Köket som vi delar med resten av folket. Hyllan längst ner till vänster är vår. Den består mest av pasta, nudlar (riktiga nudlar, inget 2-minuterstrams) och konserverade grönsaker.

Tv-rummet som vi också delar på. Inget speciellt, ett par kanaler på en suddig tv men vad gör det när man har ett akvarium utan fiskar och en pyntad julgran att titta på. Haha!

This is the backyard. När sommaren väl kommer ska det ordnas fräscha grillfester och allmänt bra baksidehäng där.

Och som Tessi precis sa "Det gäller ju att passa på när vi för en gångs skull har städat."

-emm.

som en enda stor asiatisk släktträff

Idag åkte vi in till city för att gå till Paddy's Market, vilket är en stor inomhusmarknad som drivs mestadels av asiater. Tänk er hundratals frukt- och klädstånd med exakt samma kläder, hattar, frukter och grönsaker till ungefär samma pris. En hektisk marknad med små asiater som vill locka dig till just deras stånd. "THREE MANGOS FOR FIVE DOLLAH!" Jag älskar det.

Först och främst gick vi dit för att jag skulle kunna köpa mig en street cap och Tess skulle köpa ett ipod-fodral. När vi gick där mötte vi tre tjejer hemifrån, en från Bankeryd och två från Habo. Det är så himla konstigt att man möter folk här nere för Sydney är ju inte en liten stad egentligen. Det var som för några veckor sedan så mötte vi en kille på gatan som vi åkte till Peace and Love med. Vi gick på huvudgatan uppe på Kings Cross och så såg vi honom på avstånd och tydligen så hade både Tessi och jag tänkt samma tanke. "Haha, den där killen är sjukt lik Kristoffer" och sen när vi är på väg att passera varandra hoppar vi alla tre till och bara stirrar på varandra. Vi hade inte en aning om att han skulle vara här nere och han det samma om oss. Snacka om att världen är liten och att ödet verkligen spelar in, vi hade ju kunnat missat varandra helt och därmed gått ovetandes om varandras existens här på andra sidan jorden.

Hoppas ni har det bra i den vita, vackra vintervärlden. Simma lugnt.

/e

våra liv i bilder

Bilder från våra hostel, häng med vänner och andra turistiga bilder som Operahuset och Harbour Bridge:
1. http://www.facebook.com/album.php?aid=76157&l=b7014&id=563333834
2. http://www.facebook.com/album.php?aid=76165&l=546bc&id=563333834

Det här albumet består av bilder från en utekväll (våra irländska vänners sista i Sydney):
http://www.facebook.com/album.php?aid=76173&l=0869c&id=563333834


Det här borde nog räcka som uppdatering för ett tag. Haha!
Puss!

Varfor bestar den har veckan bara av regn och moln?

POSSUMS

Haha, nu när jag för en gångs skull känner mig lite aktiv här på bloggen kan ni ju få se de efterlängtade bilderna från vår natt med pungråttorna.
Jag vet att det har gått en månad sedan vi lovade att lägga upp dem men som ni vet, den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Right?

Otroligt söta. Eller vad säger ni?

-emmeli

happy days!

Haha, jag tänkte bara dela med mig detta videoklipp av något som vi kallar för Escalator Spintrick (väldigt direkt översatt: rulltrappa snurrtrick)

Sebastian kan vara en av de mest spontana människorna vi någonsin träffat och det är definitivt en av anledningarna till varför vi älskar honom!
GO SWEDISH MEATBALL!

-emm & tess

jobbsökardag; del 2

Med bättre väder och lite mer motivation samlade vi ihop oss för ännu en jobbsökardag. Den här gången begav vi oss till Coogee Beach som är en strand som ligger ungefär tio minuter med buss från där vi bor. Återigen tröttnade Tess på min kanske något låga produktivitetsnivå av morgonrutinerna och åkte iväg tidigare, eller nu när jag tänker efter så kanske det bara var för att få ett försprång på cv-utlämnandet. Haha! Vem vet?

Problemet med Coogee är att det finns mest småbutiker och små caféen där de har två eller tre anställda och därmed inte behöver fler. Jag lämnade iallafall ut mitt cv till ett café innan jag slöt upp med min svenska kamrat för att hänga på stranden ett tag innan vi åkte hem.

Jag skulle säga att även jobbsökardag två blev lite utav en besvikelse för oss båda trots allt. Vi får helt enkelt utöva sökandet på det enda sättet vi kan, över internet.
The end.

-emm.

jobbsökardag

Jag börjar känna mig lite omotiverad till att hitta ett jobb och vi knappt börjat än. Jag skyller dock frånvaron på det stora antalet backpackers som forslats till Sydney de senaste veckorna. Det stämmer nog bara till viss del men det skadar ju inte att tänka så att jag har ursäkterna på min sida. Iallafall, idag var det meningen att vi skulle sätta igång och söka efter jobb ute på fältet genom att gå ut och lämna ut våra cvn i diverse barer och caféen. Det började med att vi sov lite väl länge och jag som inte är helt frisk från min förkylning och hosta sov inte så många timmar alls utan låg istället och vred mig med värkande öron och lungorna halvvägs hängande ut genom munnen. Det är ungefär här någonstans jag tror Tessi tröttnar på min oproduktiva sida och ger sig iväg på egen hand (jag dömer henne inte, jag hade antagligen gjort det samma om jag inte hade varit så, just det, oproduktiv) för att sedan komma tillbaka fyrtio minuter senare i ösregnet utan vidare lycka.

Vilket leder till att vi bestämmer oss för att avsluta jobbsökardag ett.
The end.

/emmeli.

beachday

Jag akte ut till Parkes och jobbade. Nagon var barmhartig nog att ge mig en hatt.

Sondagstristess. Spastian och jag.

Vi spenderade den forsta sommardagen pa Coogee beach.

Vi gick pa imax! Hur haftigt som helst!

Masterchefs.

(edit by emmeli: Tanken var att vi skulle grillat på den fina grillen som fanns på vårt hotell. Problemet var att det inte fanns någon gasol(?) så vi fick steka och grilla allt i ugnen istället. Till historien hör också att det började brinna i ugnen och att någon slängde in vatten för att släcka den. Det här resulterade i att hela köket fylldes av rök, folket började få lite panik och frenetiskt försökte öppna fönster och dörrar. Elden slocknade dock och resultatet blev inte alls dumt.)

request

Det har kommit till min kannedom att ni, mina kara blogglasare, efterfragar mer visuella alster.
Hall till godo! Sverige vs Canada

Vart rum pa boomerang

Jag var pa star city casino med elias, andre och erik.

Beskada mina roulette-inrullade 40 dollar. Sweet!

Jag och Alex pa Halloween. Jag var en buske for er med begransad fantasi.

Ett av manga. An mer fascinerande i verkligheten.

me again

Okej, jag gav Tessi i uppdrag att skriva lite om vad som hant den senaste tiden eftersom hon ar den mest franvarande av oss sa tankte jag att det kunde vara kul for er att fa hora nagot fran henne med men jag ser har att hon visst inte skrev nagot inlagg forutom det att gratta sin far, inget fel i det (grattis Classe!), sa jag antar att det blir jag som far uppdatera er, igen. Hope you dont mind.

Igar flyttade vi in i Tessis chef Joes hus. Det tar tio minuter med buss fran centrala Sydney. Vi delar stallet med sju andra, de flesta ar nog studenter. Det kanns lite som att bo pa ett riktigt hostel igen for vi delar kok, badrum och tv-rum samt att det enda huset bestar av ar korridorer och rum. Jag har inte traffat alla an men det verkar som det ar bra folk, i var alder dessutom. En annan hostelliknelse ar att det ar valdigt sunkigt. Odiskad disk, nedsuttna mobler och allmant backpacker-studentliknande. Skona saker ar ju att vi har egen garderob med galgar och att vi har egen dator med internet. Vilket innebar att vi forhoppningsvis snart kan lagga upp lite bilder. Nagot ni har "gatt miste om" den senaste manaden. Haha! Ocksa, det roliga/ironiska med den har flytten ar att Tessi ANTAGLIGEN sa upp sig fran sitt jobb idag. Varfor jag betonar antagligen ar for att vi inte riktigt ar sakra pa om hennes chef forstod att hon sagt upp sig eller inte, jag ar inte ens saker pa om Tessi vet om hon sagt upp sig eller inte. Vad hennes chef sa till henne var att hon kunde vara ledig idag och se om hon kom tillbaka till jobbet imorgon. Vi far se vad som hander helt enkelt, uppdatering foljer.

I ovrigt antar jag att vi mar bra, nagot trotta bara (Tessi ligger just nu och sover medan jag sitter har vid datorn i vart nya rum). Och ja, jag har lyckats bli forkyld. Jag forstar inte varfor med tanke pa att de senaste dagarna har vadret varit riktigt bra men det ar iallafall jakligt irriterande att vara krasslig och ha hela huvudet fyllt med snor nar det ar omkring 27 grader utomhus. Varje steg man tar blir ungefar dubbelt sa jobbigt nar man bara har halva sin andningsformaga att tillga. Jag borde val forstas inte klaga med tanke pa att det ar vinter i Sverige snart och antalet forkylda manniskor antagligen ar ganska hogt just nu. Jag satsar i alla fall pa en vitaminkur sa jag har atit en massa frukt idag och druckit en massa juice sa forhoppningsvis vaknar jag som en ny manniska imorgon. Glad och lycklig. Eller sa vaknar jag glad och lycklig trots min forkylning da jag inser att jag faktiskt ar utomlands och lever livet som man ska. Later mycket battre pa det sattet. Jag menar, det loser sig ju faktiskt.

Take care! Puss!
-emm.

honors.

GRATTIS PAPS!

semi-spannande natthandelser

HAHAH! Pa tal om spontana saker sa har jag checkat ut fran mitt rum. Eller alla som bodde dari checkade ut saklart. Det var namligen sa att de tva brittiska brudarna jag bodde med ska flytta till en lagenhet idag eller om det var imorgon. Iallafall sa hade vi bara rummet till igar, onsdag, sa det var ju inte riktigt nagon ide att forlanga det eftersom man bor veckovis. Sa numera lever jag pa att sangsurfa. Alla har ju hort talas om att soffsurfa, dvs man lanar folks soffor for en natt eller tva innan man flyttar till nagon annans soffa. Jag tankte att jag skulle gora det samma fast med sangar. Tanken ar ju att jag och Tessi ska flytta till vart hus pa mandag sa det innebar att det bara ar fyra natter kvar tills dess och det borde jag klara av. Jag har lart kanna en del manniskor har som jag skulle kunna florta till mig en sovplats hos.

Inatt var det meningen att jag skulle dela sang med Tessi men hon gick och la sig tidigare an mig, eftersom hon faktiskt fortfarande har ett jobb, sa nar jag skulle ringa till dom i rummet for att nan skulle kunna komma och oppna at mig (jag hade ingen nyckel) insag jag att min mobil vad urladdad. Jag kunde dock lana till mig en telefon sa jag kunde ringa till Tessi eftersom hennes nummer ar det enda jag kan utantill. Problemet med det hela var dock att hon inte svarade sa jag stod dar med mina doda telefon och utan nyckel. Tur for mig att jag kunde sova hos mina vanner. Haha!

-e

PS. Mamma och pappa, numera ager jag dock en nyckel sa den har handelsen kommer antagligen inte att upprepas.
Visserligen, jag gillar ju lite spannande vardagsdramatik sa man vet ju aldrig. Haha!

Ta hand om er, puss!

arbetslos, igen

Forresten! Jag slutade mitt jobb idag. Hela dagen kande jag mig sjukt omotiverad till allt vad saljande innebar och jag gjorde inte mycket mer an att prata och slosa bort Ralphs, min saljarkamrat, tid (han ar ganska bra pa att prata med sa det var inte att jag skotte hela snacket sjalv). Jag hjalpte faktiskt honom att gora en big sale, vilket faktiskt ar en ganska rolig historia. Det kom fram en liten 70-arig aboriginman till vart bord, efter att Ralph hade stoppat honom, och borjade prata med mig. Det vill saga att han puttade undan Ralph och var helt fokuserad pa att prata med mig, han borjade bland annat ge mig komplimanger som "du ser ut att vara 16" "du ser ut som Hannah Montana (en amerikansk sangerska)" "du paminner mig om min forsta fru som var svensk, hon dog i bencancer och det krossade mitt hjarta". Sen fortsatte han att beratta hela sin livshistoria om sin nya franska fru som tydligen vantade tvillingar och en massa andra saker som jag fick le och nicka at. Jag fick honom iallafall att signa upp for ett kreditkort.

For att aterga till hela uppsagningshistorien. Jag kande mig ganska nervos och obekvam i att prata med chefen om att sluta. Jag menar, jag hade jobbat dar en vecka. Det kandes ungefar som att jag var pa vag att gora slut med nagon. Sa jag sa det till Ralph vilket slutade i att han ropade till Darren att jag ville prata med honom det forsta han gjorde nar vi kom tillbaka till kontoret. Darren kallade in mig till sitt kontor och jag berattade hur jag kande med hela den har sales-grejen och han var faktiskt riktigt schysst och sa att han kunde hjalpa mig med att ge mig rad och annat men om jag inte kande nagon motivation for arbetet sa ar det sjalvklart ingen ide for mig att stanna kvar. Eller jag fick stanna kvar och arbeta om jag ville men jag vet ju att jag inte skulle gora nagra sales och darmed inte tjana nagra pengar. Sa vi gjorde en high five och sen gick jag darifran med ett leende pa lapparna. Aven om det kanns lite sorgligt sa ar jag glad over att vara arbetslos igen. Nu vantar jag bara pa att Tessi ska gora det samma sa vi kan vara lyckliga, ovetande backpackers tillsammans. Hehu.

/e

heder till far

Idag fick jag min forsta hemlangtanskick, eller inte hemlangtan utan mer bara saknad. Nar jag var pa jobbet och stod och gjorde mina forsok till att stoppa folk sag jag en man med samma kroppsform och precis samma skagg som min gamle far och helt plotsligt fylldes mina ogon med tarar och jag fick saga till min kollega att jag var tvungen att ga pa rast for jag kunde inte sta dar och se allt for miserabel ut. Jag saknar min far, min bittra fiende och min vana frand. Inte for att jag inte saknar er andra men jag antar att det har har att gora med vad man kallar 'oidipuskomplexet'; dottrar binder sig till sina fader och soner till sina modrar. Jag saknar de typiska familjemiddagarna som nastan alltid slutade i nagot slags smagral (allt med glimten i ogat) eller de grymtande konversationerna framfor tvn om hur vara dagar varit eller de sma gester vi utbytte for att visa var uppskattning till varandra.

Jag saknar inte Sverige men jag saknar dig gamle man :)
Puss!

-emmeli

the return

HEY GUYS!

Okej, jag kan ju borja med att be om ursakt for min franvaro de senaste tre veckorna. Jag har jobbat. Furreal. 12-14 timmar om dagen, mandag till fredag. 9-10 timmar pa lordagar. Catch-up-sundays. Idag ar min forsta lediga dag pa tva och en halv vecka. Jag ar i ett tillstand av mental dod.

Forutom det faktum att jag inte har nagon fritid ar allt bra. Jag gillar mitt jobb, for det mesta. Jag traffar intressanta manniskor hela tiden, ny dag nya livsoden. De enda nackdelarna ar val egentligen att jag maste salja, arbetstiderna, och ja, att jag inte far betalt.

Love you all.

baby, du kom hem.

Idag var min andra riktiga arbetsdag pa Black Rhino och jag maste saga att jobbet suger faktiskt lite. Jag tankte saga att jag hatar det men det vore kanske att ta i lite. Basically, det jag gor ar att sta i diverse kopcenter och irritera folk genom att i deras stressiga vardag sticka upp en broschyr i ansiktet pa dem och ropa "G'day sir/miss! Do you have an Amarican Express? No? Can I ask you a question? No? Okay, have a nice day!" Nio timmar av det dar ar ganska pafrestande for folk hatar ju forsaljare, jag skulle ocksa hatat mig sjalv om jag mott mig pa stan. Haha! Trots detta gjorde jag anda min forsta sale idag, eller tekniskt sett sa gjorde min kollega sjalva forsaljningen men jag stoppade kunden sa jag fick den for att han ar snall (min chef kom ocksa forbi for att kolla hur det gick och bjod mig darmed pa cheesecake for att fira. man maste gilla killen alltsa!)
Nackdelen med det har jobbet ar ocksa att jag maste stiga upp vid halv sju, vilket jag tycker ar tidigt men jamfort med nagra av killarna som bor pa hotellet som maste ga upp vid halv fem sa har jag val egentligen ingenting att klaga over. Jag far bara vara glad att jag bara behover fyrtio minuter pa morgonen istallet for att vara en av dem som behover tva timmar for att gora sig i ordning, da hade jag nog gatt under.


/emm.

PS. Jag vet inte vad som ar Australiens problem men de senaste fyra dagarna har det blast, regnat och varit mulet och till och med kallare an en svensk sommar. Vi var bjudna till en BBQ i helgen sa vi kladde upp oss, tog oss ner till busshallplatsen for att aka dit men medan vi stod dar sa borjade det regna och det overgick sedan i ett helt sinnessjukt askvader sa vi fick hungriga och besvikna vandra tillbaka till hotellet bland blixtarna och ata steak istallet (vart hotell har steak med klass for bara femtio spann).

PS2. Om tva veckor flyttar jag och Tessi till ett hus som ligger ungefar 10 minuters bussresa fran city, dar vi ska dela pa ett rum med dubbelsang. Jag tror att vi kommer fa betala 140 dollar i veckan (runt 700 kronor) for oss bada vilket ar riktigt billigt om man jamfor med allt annat vi har tittat pa. Jag kommer inte riktigt ihag vad Tessi sa men jag tror att vi kommer dela det med sex andra manniskor varav en av dem ar hennes chef. Det ar bade plus och minus med flytten for jag kommer att sakna hostellivet och allt folk man traffar samt att vi faktiskt bara bor tio minuter fran centrala Sydney. Men soft med eget boende saklart.

min forsta dag som businesskvinna

Jag har precis kommit tillbaka fran min forsta dag pa jobbet vilket var en traningsdag fylld med massa information. Det verkar vara ett riktigt bra stalle, chefen gav mig intrycket av att vara en galen irlandare som mest hoppade runt och skamtade genom hela morgonmotet (han aterkom senare och forklarade att han faktiskt tar sitt jobb seriost sa vi inte skulle missforsta honom). Och trots den uppkladda biten verkar det vara ett riktigt skont gang som jobbar dar, de flesta ar nog omkring 25-arsaldern eller nat och alla kommer fran olika nationer sa det kan bli intressant.
Jag borjar pa riktigt pa mandag och det jag kommer att salja till att borja med ar for American Express sa nu har jag en massa kreditkortsinformation att plugga in mig pa. Det loser sig.

Eftersom vadret for en gangs skull ar bra har nere nu sa kanske det blir en svang till stranden om jag hittar nagon att aka dit med. Jag kanner inte att jag vill aka en halvtimme med buss ensam for att ligga pa en strand ensam. Haha!


Take care!
-emmeli

hey ho! let's go!

Det har blir en snabb uppdatering for jag ska antagligen kopa mig nagot att ata och sedan hanga i parken for att fordriva min sista dag som arbetslos. Jag bytte lite oplanerat boende imorse. Eller vi bestamde det igar men checkade ut idag for en av tjejerna som bor har med kunde inte betala sin hyra igar sa hon blev i stort sett utsparkad for att hon inte hade nagra pengar forran idag samt att min hyra gick ut idag med. Stallet vi flyttat till ligger tva hus ner pa gatan men ar sa mycket battre. Vi bor i ett 4-baddarsrum dar madrasserna ar typ 3 dm tjocka och man far kudde och riktigt tacke och det finns till och med takflakt pa rummen. Det ar egentligen inget hostel utan det ar ett riktigt hotell men det ar anda billigare, ungafar 10 dollar billigare. Haha! Med kok och tvattstuga pa takterassen. Jag vet inte riktigt hur det blir nar Tessi kommer tillbaka men jag tanker att hon kan sova de fyra natterna hon har kvar pa Boomerang och sen flytta ner till oss och vi tar ett 5-baddarsrum eller nat.

Som ni antagligen vet ar jag ju inte sarskilt planerad av mig sa jag njuter faktiskt av att gora saker som det har. Random flytt med random manniskor (inte helt random, vi kanner dom, lite).


/Emm.

actually sunday

Haha just det ja, jag hangde pa en irlandsk pub igar och kollade pa boxning, i fyra timmar! Det var otippat och jag kan saga att jag blev blev verkligen inte fralst men det var skon stamning med storbildsskarm och bra sallskap (tva irlandare, en skotte, Sebastian och jag). Hyde Park som ligger inom fem minuters promenad, jag tror att byggnaden ar ett museum

Skottland och Irland

tva skona irlandare som bodde pa vart hostel innan ( jag aaaaaalskar dialekten)En tysk vid namn Hans och jag som beskriver filmen WALL-E for killen i gul t-shirt

Och vet ni vad puben hette; jo Scruffy Murphys. Ar inte det sa dar underbart klyschigt?

/Emmeli

Update

Jag vet att vi ar sjukt daliga pa att skriva saker har men jag ska forsoka oka var aktivitetsniva. For det forsta, bade Tessi och jag har jobb numera. Tekniskt sett har jag inte borjat mitt annu men jag ska dit pa torsdag och fa min utbildning och se de andra jobba. Det verkar vara ett ratt sa coolt foretag, det ar inom marketingbranchen, dvs att man promotar olika foretag och organisationer och hjalper till att salja deras produkter och tjanster. Jag alskar att det ar sa latt att fa jobb inom det har (Tessi gor samma sak, bara for ett annat foretag). Jag menar jag har ju ingen som helst erfarenhet av det har men jag tror att det galler att le i stort sett hela tiden samt flirta med kunderna, vilket jag tror ar en av mina starkaste sidor. HAHA. Angaende foretaget finns det tydligen kontor i Sverige ocksa, det heter Black Rhino och ar en del av Corpe nanting. Chefen var valdigt noga med att poangtera ut detta.
Jag fick ocksa en call back pa nagot modell/skadespelar/reklam-jobb som ville att jag skulle fylla i en ansokan och skicka och jag var pa vag att gora det innan jag laste ansokningsblanketten och sag att jag var tvungen att fylla i en massa saker som vikt, langd, kroppsmatt och harfarg och ett antal saker till. Det vore ganska coolt om man skulle fa ett reklam eller statistjobb dock och medverka i nagon harlig australiensisk b-film. Yayo!

I ovrigt sa hanger jag mest pa hostlet och tvrummet (stallets metropol) vilket suger lite eftersom Tess har dragit ivag pa en roadtrip med sitt jobb. Dom har akt inat landet for att promota sina grejer i nagot mindre hillbillysamhalle eftersom folket dar sallan aker in till stan och darmed inte har nagon koll pa laget. Hon kommer tillbaka pa lordag och tog med sig kameran sa det har med bilduppdatering kommer nog inte handa pa ett tag om jag inte 'lanar' av andra. Jag tror jag ljuger lite for mig sjalv, jag menar troligt att jag skulle lagga upp bilder aven om jag haft kameran. Haha.

Puss pa er!
/Emm.

KAFFE

Jag minns hur jag brukade sucka och skaka pa huvudet om somrarna nar mina foraldrar drack sitt kaffe i varmen. Jag menar, varfor dricker man en varm dryck nar det ar tjugofem grader ute? Nu har jag kommit till den punkten da jag gor det samma. Varje dag gar jag till Starbucks eller nagot annat bra stalle for att inhandla en cappuccino (det vanliga kaffet har ar inte gott alls har) och jag gillar det. Ojoj, tank att jag blivit vuxen och kan dricka kaffe i varmen. Heja mig.

/e

fredag

Idag ar det Halloween, inte for att det verkar vara sa stort har heller men jag gillar det sa jag hoppas att vi hittar pa nagonting eftersom vara svenska traditioner ratar det och de formodligen inte har allahelgona har nere. Inte for att jag har nagon kostym an men det kan val inte vara sa svart att komma pa nagonting. Eller? Varenda bar som finns har omkring har satt upp plancher overallt med texten "Loads of prizes for best costume". Jag lovar, varenda bar, samma text! Jag vet inte om det hander nagot pa hostlet heller, men delar av folket verkar vara upp for fest. Nagra pratade om att kla ut sig till zombies (dvs doda manniskor) och de irlandska killarna skulle antagligen forsoka kla ut sig till smurfar! Det ar ju helt underbart! Nu kanske jag later lite val entusiastisk men kom igen, hur kul vore det inte att kroppsmala sig helt bla!

Annars sa, medan Tessi var pa sin jobbintervju idag gick jag och var rumskamrat fran Holland till Starbucks och hangde, det cirkulerar sa mycket folk har pa gatorna sa vi tog varsin kaffe och bara kollade pa alla som gick forbi. Stilmassigt tycker jag inte att det har landet ar nagot att ha, antingen klar sig folk alldeles for uppklatt eller sa har de bara en helt vanlig "jeans och t-shirtstil". Very ordinary. Beror nog mycket pa att vi ar i en storstad ocksa men jag hade nog vantat mig lite mer stilskildringar. Jag saknar Sveriges enkla affarer, typ H&M som de inte har har nere. Udda?

Jag har sokt ocksa lite jobb genom samma internetsida som innan, det ar det enklaste. Man kan ocksa ga ut till affarer eller cafe for att lamna ut sin resume, det var vad jag gjorde igar men de flesta vill ha nagon med mer erfarenhet eller som ska stanna langre an tre manader. Jag fick lite hjalp med min resume dock, en kille som vi lart kanna har nere jobbar tydligen med nagot slags korrigeringsarbete sa han tog min dator och borjade ratta och fylla ut min resume. Inte mig emot liksom. Haha. Vi ska ga pa en RSA-utbildning imorgon med (jag tror det handlar om hur man hanterar kunder i barer och cafeen etc), vi har hort att det ar bra att ha nar man soker jobb sa det kan vara vart att ga pa.

OH. Snart dags for lagenhetsvisningen. Yayo!


/emm.

PS. Vi var inne i ett kopcenter igar dar de har flertalet meterhoga lyxigt dekorerade julgranar. Jag gillar't. Haha.

to the best year of our lifes

Det ar mycket i gorningen nu. Forutom ett ovantat varmeslag - modell stekhett - har aven var, herm herm.. omfattande, om ni sa vill, jobbsearch, gett avkastning. Igar fick jag ett samtal fran Biramint PTY, ett sales- och marketingforetag fran Sydney, som undrade om jag ville komma pa intervju angaende det jobb jag sokt. Heck yes! Forutom det faktum att jag inte hade/till viss del fortfarande inte har, en aning om vad det var jag sokt till, ar det totally fab. Efter att besokt deras kontor pa George street, enades vi om att jag skulle komma tillbaka pa mandag for att spendera dagen med dem och fa en insikt i hur de jobbar. Wish me luck!

Hur som helst fick jag intrycket av att de formedlar face-to-facesaljare till olika foretag, som i sin tur ar ute pa massor och dylikt for att salja sina produkter.

Senare idag ar det dags for Emmeli och mig att ge oss ivag pa lagenhetsinspektion, denna gang pa Pitt street. Det lar bli spannande. Grymt centralt lage hur som.

Ursakta min Victoria Silvstedt-mash up, men min sprakliga identitet ar for tillfallet i en overgangsfas. Det blir ofta aven sa att jag och Emm pratar engelska med varandra, om inte fullstandigt sa iallafall nagot halvskumt mellanting.

Imorse upptackte jag ett nytt blamarke pa mitt lar, som liksom knyter ihop tva redan existerande. Till skillnad fran de andra kan jag inte for allt i varlden komma pa vad jag gjort for att asamka mig detta.

I ovrigt ar allt underbart. Vi knyter nya vanskapsband at de flesta hall, och tar dagarna som de kommer. Just the way it supposed to be!

Take care!

Theresia

DET AR TRETTIOSEX GRADER HAR NU. Shit.

every day drama

Efter att spenderat en vecka i vad som bara kan anses som total apati kom sa onsdagen och dramatiken. Jag och en av svenskarna vi traffat har nere bestamde oss for att aka ut till bondi junction och forsoka salja oss sjalva. Efter en timmes utmattande jobbjakt ansag vi oss nojda och sokte oss till det narmaste, tillika sunkigaste, thaimatsstalle vi kunde hitta. Det ar val egentligen har det borjar ga.. utfor, om man sa vill. Det visar sig, pa ett orovackande patagligt satt att maten ar stekt i jordnotsolja, vilket var fellow svensk rakar vara allergisk mot. Ett sansat "fa inte panik nu, men jag kan inte andas" senare, ar sakerhetsvakter, forsta hjalpen och ambulans tillkallade. Efter diverse andningssvarigheter, utslag, hostattacker finner jag mig i en ambulans, pa vag mot Darlinghursts sjukhus, med Sebastian pa en bar i baksatet. Drama, drama! No worries though. Alla var oerhort tillmotesgaende och vanliga, och efter ett antal timmar pa sjukhuset begav vi oss hemat, utan varken, i Sebastians fall, fysiska, eller gallande mig, psykiska, men.

Kvallen spenderades at husesyn, scruffy murphy's och jungfrubesok till casinot, med sallskap i form av Elias, Andre och Erik. Betydligt trevligare an eftermiddagens eskapader. Antagligen i ett forsok till forsoning sag hogre makter till att roulettekulan rullade in hela fyrtio aus-dollar! Ker'ching, ker'ching!

Theresia

11;25

Ledsen for den daliga uppdateringen, vi har inte riktigt haft tid eller inspiration att skriva nagot intressant da vi i stort sett har gjort samma sak varje dag den senaste tiden. De flesta dagarna har bestatt av att vi dragit till stranden, legat dar halva dagen, sen hem, duscha, leta efter jobb och lagenhet eller hanga med folket fran hostelet. Stranderna har ar bra dock, de ligger lite i utkanten av Sydney sa man far ta sig dit med buss och sa men det ar grymma vagor och bra sand och varme. Inte sa mycket surfare dock men det kommer nog det ocksa.

Haha, for tillfallet ar vi nog lite ur balans med. Jag har varit uppe hela natten (dont complain parents) och sett pa film for att sedan ata en tidig frukost (vid sju!) medan Tessi antagligen fortfarande ligger i sangen, eller det var iallafall vad hon gjorde nar jag lamnade rummet for sisadar en kvart sedan. Vara kramper och horselproblem har forsvunnit, som tur ar. Nu vantar vi bara pa att Tessi ska fa sin riktigt rost tillbaka, jag vet inte riktigt vad som har hant for hon ar inte sjuk eller nagot, hon ar bara hes och later ungefar som att hon ar i malbrottet. Awesome.

Igar spenderade vi kvallen i Hyde Park, som ligger nara dar vi bor, tillsammans med lite folk da nagra av dem ska aka vidare idag. Bland annat nagra svenskar som vi lart kanna ratt bra. Lite avskedshangout liksom. Darav den sena kvallen/natten. Haha, jag kan inte sluta svamla om oviktiga saker. Hoppas ni inte misstycker.


/emm.

Forresten, varfor inte ge mig lite uppdateringar om Sverige?
(och jag ska se vad vi kan gora at bildupplagget, det ar varken min eller min kompanjons starka sida)

Sweden vs Germany

Nu blir det lite snabbloggande eftersom jag inte riktigt ar saker pa nar det har internetstallet stanger samt att vi snart ska ga och ata mat, nagonstans. Vi har fortsatt att soka lite jobb idag, eller ja, det blev ytterst lite men vi anmalde oss till en jobbsida pa internet dar man fick fylla i vad man gjort innan och vad man hade for skills och vad man ville gora, typ.

Igar var vi och tittade pa en lagenhet i centrala Sydney som lat bra (vi gar igenom varenda lagenhet pa den lokala "rumskamratsokarsidan"). Lagenheten ags av ett tyskt par runt 30-arsaldern som bodde nagon annanstans haromkring och darfor hyrde ut den har lagenheten. Om vi hade flyttat in dar sa skulle vi fatt dela den tillsammans med ett asiatiskt par som de sa att "man ser dem med ungefar 3-4 veckors mellanrum" sa det hade ju varit som lagenheten hade varit var bara att vi hade behovt ta hansyn till det har tysta, duktiga asiatiska paret.
Iallafall, vi bestamde oss for att ta den men idag nar vi skulle mota upp den har tjejen for att betala depositionen pa lagenheten sa fick vi kalla fotter nar vi tankte igenom vad vi hade for for- och nackdelar. Nackdelarna overvagde lite. For det forsta sa fick vi inte andra nagonting i inredningen, dvs det var oklart om vi fick flytta pa porslinsvasen, spetsduken den stod pa eller den OTROLIGT fula lampan med genomskinliga sprot som blinkade olika farger. Vi fick inte heller ha nagra "hogljudda" vanner som kom/sover over. Samt att det har parets tvattmaskin i deras andra lagenhet inte funkade sa bra sa de skulle komma kanske en gang i veckan eller en gang varannan vecka for att tvatta och antagligen kolla till sa vi skoter oss. Det hade nog blivit lite som att pa villkorlig dom. Sa vi sa nej vilket innebar att vi ar tillbaka pa lagenhetsmarknaden. Men hellre det an att ha ett par vaktande arga tyskar efter sig, right?

/emm.

PS. Vi fick en riktig engelsk frukost lagad at oss idag pa hostelet av en brittisk brud med agg, korv, vita bonor, bacon och mer! Underbart! Haha.

Sydney: douze points.

Idag ar det tisdag i australien. En del av er kanske vet att jag och tisdagar har en historia av att inte dra jamt. No more! Jag vet inte om det beror pa det faktum att vi tappat var tidsuppfattning totalt, att alla dagar ar likadana (pa ett bra satt) eller bara australienfaktorn. En blandning av de tre antagligen.

Naiva som vi var trodde vi i lordags att allt som hade med jetlag att gora var overspelat. Vi var med andra ord inte forberedda pa den vag av trotthet som skoljde over oss klockan 4 i sondagseftermiddag, lokal tid. Vad sjutton tankte vi, och unnade oss en middagslur, for att sedan vakna sex timmar senare, med en klocka som visade 22 och insikt av att vi var tillbaka under svensk tids styre. Efter att ha avfardat planer pa att sova oss igenom det hela, gjorde vi det basta av situationen, packade det nodvandigaste och gav oss ivag till coles (las: ica), for att inhandla proviant. Med detta avklarat styrde vi kosan mot var slutdestination: Hyde Park, nattpicknick och lite serios pungrattsspaning. Ska forsoka fa upp lite bilder pa det hela.

Igar var det dock dags for oss att ta tag i saker och ting. Forutom att inforskaffa nya australiensiska nummer, som det smidigt nog bara skiljer sig en siffra fran varandra, satte vi aven upp nya bankkonton och skrev engelska cv:n.

Imorgon ar det onsdag, ett mindre vagskal i vara oz-liv, eftersom det ar var sista dag pa vandrarhemmet. Var ursprungliga tanke var att vi efter detta skulle lamna staden och dra vidare soderut, men Sydney ar verkligen inte vad vi vantat oss, i positiv bemarkelse. Vi stannar, med andra ord, och haller i skrivande stund pa att kolla upp lagenheter. Yay!

Imorse vaknade jag med otroligt dalig horsel pa hoger ora, vilket, bland mycket annat, innebar att jag och min hogt aktade, men haltande, vapendragare i makligt tempo tar oss fram pa Sydneys gator allt medan hon, med ena benet dragandes bakom sig, muttrar nagot och jag, aningen for hogt for att anses som lampligt, tvingar henne att upprepa detta tills det gar upp for mig vad hon forsoker saga.

I ovrigt mar vi ypperligt!

/theresia

banken, smarta (med prickar) och vinafton

jag tankte fran borjan vanta pa tessi medan hon skrev fardigt sitt inlagg for att se vad hon skrev om men jag orkade inte riktigt sa jag skriver om nagot annat an gardagen istallet. for det forsta sa har jag antagligen overanstrangt min hogra fot for jag har sa ont sa ibland far jag stanna upp for att det gor for ont att ga. det krampar pa undersidan pa nagot satt vilket leder till att jag gar omkring och klagar for tessi hela tiden (eftersom vi i stort sett gar hela tiden) som kontrar med att kalla mig for en gammal gubbe. helt rattvist antar jag. jag tror dock att det borjar ga over sa ingenting att oroa sig for.

angaende rubriken sa var vi pa banken igar for att fixa ett nytt bankkonto med tillhorande kontokort och internetbank. vi har ocksa traffat en svensk tjej, fran stockholm, som bor har ocksa. sa igar kvall bjod hon med oss att dricka vin med henne och tva av hennes australiensiska vanner. grejen med att bo pa det har hostelet ar att det finns inga glas eller liknande i koket utan vill man ha nagot att dricka ur far man lana en mugg i receptionen med depositionsavgift. haha, jag kan inte annat an alska den laga budgeten samt kanslan av att dricka vin i en mugg med australiensiska kartan pa. lite val tacky men mysigt.

oj, nu blev det visst lite om gardagen iallafall. ska vi ta vadret med kanske? det blaser en del och ar ganska molnigt men varmen ar det inget fel pa. vi far se vad dagen bjuder pa. vi ska nog fortsatta kolla pa lite lagenheter och kanske ta oss ner till stranden for att se vad som finns. oh! nu kom the doors pa radion har, underbart! det far avsluta, vi hors!
PUSS!

/emmeli

Pics!

Update

Nu sitter vi pa ett internetstalle (obegransat gratis internet for backpackers) som nog egentligen ar nagon slags resebyra for olika aventyrsresor sasom bungyjump, dykning, surfning, med mera. Kande att det har med att blogga fran en busskur var lite val udda samt att jag inte riktigt ville exponera min dator dar sa vi valde det har istallet och datorn ar i sakerhet i ett last skap.

Okej, gardagen innebar en massa promenerande. Vi valde att utforska det centrala Sydney istallet for Kings Cross som antagligen inte ar sa mycket storre an det vi sett genom att bo har. Jag maste saga att Sydney ar mysigare an vad jag trodde att det skulle vara. Jag trodde att det skulle vara en typisk storstad med massvis av hoghus och bara en massa betong men det finns sa mycket olika stiltyper pa omraderna och husen har. Dom blandar gammalt med nytt. Till exempel dar vi bor finns det bade irlandska pubar och hus som ser ut att komma fran okand krigstid men ocksa flashiga bilaffarer som saljer ferrarris och lamborghinis. Det har fatt oss att fundera lite om vi kanske till och med vill stanna i Sydney i stallet for att bo i Melbourne.

Tillbaka till amnet, vi har varit och sett Chinatown (dar vi sjalvklart at kinamat), gatt over Harbour Bridge, varit pa inomhusmarknad, hangt i Hyde Park och vandrat upp och ner for gator. Vi kommer nog lagga upp en del bilder i nasta inlagg tror jag. Pa kvallen hangde vi pa hotellets tak aka 'the rooftop' med nagra andra backpackers har. Nu borjar man ocksa vanja sig vid att prata engelska med. Det ar fint.


/emmeli

TA HAND OM ER :)

godmorgon.

hej sverige! (och världen)
vi mår bra här nere. klockan är lite efter åtta tror jag och vi är färdiga med morgonbestyren. när vi hade kommit till vårt rum igår pratade vi lite med våra rumskamrater (som verkar schyssta) om tips och trick i sydney. det som dom sa mest om hotellet var att duscharna var dåliga. fast jag måste säga att det var inte så farligt som dom beskrev det. frukosten var desto sämre, den bestod av vitt rostbröd och sylt samt flingor och mjölk. inget man blir så mätt på. vi får fortsätta med utfyllnadsfrukost helt enkelt. det bor mest tyskar på hotellet tror jag, plus en del holländare och britter.

vi har redan fått flera förfrågningar om huruvida alla svenskar är blonda och blåögda. vi fick även en fråga om vi var frisörer, jag vet inte riktigt varför.

aja, nu ska vi antagligen gå och kolla hur det ser ut här på kings cross och sen ta oss in mot det mer centrala sydney. hörs sen!


/emm.

busstop

äntligen framme i sydney. efter att diverse tull- och immigrationsaffärer var avklarade slog vi en signal till vårt hostel och innan vi visste ordet av det åkte vi flådig 80-tals van till williamsstreet och boomerang backpackers, som kommer vara vårt hem under de närmaste 6 dagarna. eftersom vi hade spenderat 30 timmar på resande fot och därutöver 20 till i vaket tillstånd, var vår nästa stopp en av de tre vitmålade våningssängar i det rum vi blivit tilldelade. förutom det faktum att vi vaknade vid sju imorse, har vi anpassat väl oss till vår nya tidzon.

så nu sitter vi här, på ett random busstopp, och utnyttjar någon ovetandes trådlösa bredband. planerna för idag är, likt planerna för vår resa, något diffusa.Men hey, det löser ju sig som bekant.

/theresia

rapport fran en palmbekladd flygplats

Nu har vi landat pa Singapores flygplats och planet mot Sydney avgar om en timme ungefar. Efter att ha spenderat tolv timmar i total isolering med diverse spel och filmer fran tvskarmen i satet framfor kanns det som att komma ut pa gronbete. Nagot trotta men pa bra humor drar vi alltsa nu vidare soderut. Vi uppdaterar sa fort vi kan om boendet och annat. Over and out.

/emmeli & tessi

ja, vi tycker att din klänning är ful.

Om bara två dagar åker vi (Emmeli & Theresia) från våra småstadsliv till Sydney, Australien.
Det här är bloggen om vår resa där du kommer kunna följa oss i storstadslivet och kanske också på landsbygden bland kängurus (kängruer?) i ren Doktorn kan komma-anda.

Eftersom Tessi jobbar sina skift på lampfabriken så blir det jag som får skriva premiärinlägget! Vi kommer börja med att flyga till Sydney, via Köpenhamn och Singapore, där vi har bokat fem nätter på ett backpackerhostel. Och, det är ungefär så långt vi har bestämt. Vad som händer sen återstår att se men jag råder er att följa denna blogg över vår resa till det omtalade landet där nere!


/emmeli

PS. Jag är medveten om att titeln på bloggen kanske skapar en del frågetecken och egentligen så betyder det ingenting utan är bara ett internskämt från början. Jag kanske förklarar det någon dag.